Khashayar Lykke Naderehvandi
Segrarens natt. Norstedts. 320 sidor.
Maria Küchen är litteraturkritiker på kultursidan.
Redan i höjd med första meningen i ”Segrarens natt” anar läsaren att allt kommer att gå åt skogen. ”Hans namn är Caspian Loeb och ingen har haft så mycket tur som han” står det. För den som står på toppen finns förstås ingen annan väg än ner.
Sedan länge är sextiotvååringen Caspian lyckligt gift med en stenrik arvtagerska. De har fyra vuxna barn, söta barnbarn och lyckade karriärer bakom sig. Nu vill de bara njuta av livet i sitt hus på Algarvekusten. Men, som det brukar heta, ödet vill annorlunda.
Caspian är en internationellt uppburen konstnär, en av de allra största. Men plötsligt i en tidningsartikel ifrågasätts hans vandel. Var det uppmärksammade debutverket, som genast gav honom en plats i solen, bara en bluff?
Ett drev drar igång, där befogad kritik blandas med halvsanningar och fantasier. Samtidigt får Caspian ett brev från en advokatbyrå i Malmö som sätter ljus på ett förflutet han har lämnat bakom sig, en ungdomstid som han med framgång lyckats förtränga.
Upplägget skapar omedelbart spänning. Hur ska det gå för Caspian? Hur skyldig är han? Khashayar Lykke Naderehvandi darrar inte på handen när han bit för bit vecklar ut sin berättelse. Caspian har en son han inte kände till. En dold spricka mellan honom och hustrun Valentina öppnar sig till en avgrund. Konstvärlden börjar vända honom ryggen – en värld som Lykke Naderehvandi beskriver med fingertoppskänsla.
Med i bilden finns den unge João, granne med paret Loeb i deras portugisiska småstad och ett konstnärslöfte. Caspian är hans mentor, men hur ska João nu förhålla sig?
Han älskar konsten – så mycket att han uttryckligen vill skydda den från konstnärerna och deras ”falska kärlek”. Samtidigt är han ambitiös. Han vill upp. Det leder till att han börjar användas som bricka i ett maktspel där inte heller Caspian är mer än en spelpjäs. Khashayar Lykke Naderehvandi målar fram en glittrande värld av lika delar passion och korruption, där stora pengar är en faktor som kan göra vem som helst till konstnär – se bara på Caspian.
Det gör jag skärskådande. Ändå förblir han diffus, för att han har dolt så mycket för sig själv. Men det känns också som om romanens enskilda människors psyken intresserar författaren mindre än skeenden, platser och idéer.
Caspians märkliga minnesförlust behövs för att handlingen ska kunna drivas framåt. Paret Loebs stad i Algarve, coola barer och lyxkrogar i Paris, ett Malmö som jag njuter av att få se med Caspians blick – miljöerna vibrerar av liv. Och på idéplanet är ”Segrarens natt” en reflektion om klass, kolonialism och exploatering som aldrig slår över i slagord.
Läsaren får tänka och tycka själv. Vad ska man anse om Valentinas familjs gruvdrift i Kongo och hennes sätt att hantera den? Om Caspians flyktingbakgrund som kanske är vad som får honom att fortsätta fly – ett nytt namn, ett nytt liv? Om glamouren i konstvärldens översta skikt? Om drev som störtar titaner? Det tål att fundera på. I denna sin sjätte bok befäster Khashayar Lykke Naderehvandi sin plats som en av Sveriges mest tankeväckande författare under femtio.