Sju personer sittandes på höga barstolar inför ett mediauppbåd. En vanlig presskonferens inför volleyboll-EM som inleds på fredag, en sån där träff där klyschorna oftast staplas på hög och och inte mycket av värde egentligen sägs.
Fram tills ordet gick till göteborgstjejen Vilma Julevik. Den svenska passaren hann knappt börja prata innan tårarna rann.
– Det känns fortfarande overkligt egentligen. Jag blir känslosam bara jag pratar om det, säger hon, innan hon bryter ihop.
”Fattade direkt att VM var kört”
Det var i december 2024 som olyckan var framme. Under den sista klubblagsmatchen inför juluppehållet vred hon till knät så illa att korsbandet gick av, det inre ledbandet skadades och menisken pajade.
Det stora målet, det för Sverige historiska första VM-slutspelet sommaren 2025, var bara att glömma.
– Jag fattade direkt att VM var kört, säger hon till Sportbladet när pressträffen är över och hon har fått lugna ner sig lite.
Hon lämnade sitt franska klubblag redan dagen därpå och flyttade hem till föräldrarna i Göteborg. Där opererades hon också och har fått sköta hela sin rehabilitering, blandat med många kvällar med gråt och tankar om att livet var orättvist.
”EM har varit min morot”
Räddningen blev att EM skulle spelas på hemmaplan i Göteborg ett år senare.
– Jag fick ställa in siktet på det. Det var inte enkelt, men det gick till slut i alla fall, säger hon.
Nu är passaren tillbaka, har spelat volleyboll i den svenska ligan sedan i januari och lyckades ta en plats i den svenska EM-truppen.
– Det har varit det här som varit min morot i ett och ett halvt år ungefär. Jag hade ju velat komma tillbaka ändå, tillbaka till ett normalt liv. Men det här EM:et har definitivt hjälpt mig otroligt mycket varje dag. Att fortsätta med rehaben och pusha mig själv, säger hon.
”Det har varit tufft och jag har varit deppig”
På fredag är det slutexamen. Då ställs Sverige mot Montenegro i EM-premiären i Scandinavium, närmast runt hörnet från där Julevik själv växte upp.
– Det är sjukt overkligt. När jag var liten och var i Scandinavium och såg på ishockey, hästhoppning eller Disney on Ice så var det inte så att jag hade någon tanke på att jag en dag skulle få spela volleyboll där. Det är sjukt häftigt.
Är det det som gör dig så känslosam, eller att du är tillbaka från skadan?
– En kombination tror jag. Delvis är det en lättnad över att jag faktiskt är här, och känner att jag kan njuta av det. Men sen också, som alla som varit skadade vet, så är det också perioder under den här tiden där man inte mår jättebra. Det är tufft och jag har varit deppig. Men när jag mådde så så var det ändå EM som fick mig att försöka blicka framåt. Och nu är vi här. Det känns nästan skrämmande, samtidigt som det bara är sjukt roligt.
Publikrekordet redan slaget
Sveriges grupp avgörs i Göteborg och man ställs mot Montenegro, Slovakien, Kroatien, Frankrike och regerande världs- och olympiamästarna Italien. Redan nu står det klart att det kommer slås nytt publikrekord för det svenska damvolleybollandslaget till helgen, då drygt 4 000 biljetter sålts till fredagens premiärmatch, och närmare 5 000 biljetter till matcherna mot Slovaken (lördag) och Italien (söndag).
De fyra bästa lagen i gruppen går vidare till åttondelsfinal. Skulle Sverige nå dit så avgörs åttondel- och kvartsfinal i tjeckiska Brno. Semi- och final spelas sen i Istanbul.