Sverige har på senare tid alltmer uppmärksammats inom EU på grund av den höga andel av spar- och pensionskapitalet som är placerat i aktier och för den osedvanligt höga legitimitet som aktie- och kapitalmarknaden har hos det svenska folket. Därför är det förvånande att inte statens bolagstillgångar diskuteras när nu stora satsningar diskuteras för att stärka försvaret, för att bygga ut infrastrukturen eller för att åstadkomma ett rejält forskningslyft.
Enligt mina beräkningar skulle mer än 125 miljarder kronor kunna frigöras genom en partiell privatisering av Vattenfall och LKAB (25% vardera) utan att några nationella intressen eller den yttersta politiska kontrollen äventyras. Det har även ett egenvärde i sig genom att skapa möjlighet till en bättre balanserad statlig investeringsportfölj via andra investeringar.
Sverige har en relativt låg andel statligt ägda företag och de som finns verkar huvudsakligen som aktörer bland flera på en marknad – exempelvis Vattenfall och LKAB . Trots detta verkar det finnas en stor betänksamhet mot att diskutera hur kapitalmarknaden skulle kunna utnyttjas för att göra statens balansräkning mer balanserad och likvid i förhållande till vad dagens situation kräver.
”Det är dags att sätta vår kapitalmarknad i arbete.”
Låt oss först koncentrera oss på Vattenfall, där jag som tidigare styrelseledamot, vice ordförande och interims-ordförande hade viss inblick. Om Vattenfall är statens kronjuvel, då är vattenkraften själva Koh-i-Noor-diamanten, om liknelsen tillåts. Jag initierade under min tid i Vattenfalls styrelse en legal uppdelning som gör att vattenkraften – dvs älvavsnitten och därmed fallrättigheterna – nu finns i sju bolag under ett särskilt holdingbolag för dessa bolag.
Denna senare bolagsgrupp bör även vid en ägarspridning kunna bibehållas som helstatlig. Fallrättigheterna kan därefter hyras ut till den stora Vattenfallkoncernen som därmed fortsätter att ansvara för driften. Dessa arrangemang måste göras mycket omsorgsfullt för att klara EU-reglerna bl. a om anbudsförfarande. Men både Frankrike och Norge (som ju också lever under dessa EU-regler) har klarat detta.
Enligt min bedömning skulle Vattenfall och LKAB tillsammans ha ett värde på åtminstone 500 miljarder kronor. En utförsäljning av 25% till svenska pensionsinstitutioner (som AMF och Alecta) och till allmänheten, via börsen, skulle därmed kunna tillföra staten minst 125 miljarder kronor. Detta kan jämföras med vad en allmänt tveksam ytterligare bankskatt på 4 miljarder skulle ge.
Sammanfattningsvis innebär detta:
1. Börsnoteringarna gör att Vattenfall och LKAB skulle utsättas för aktiemarknadens hårda granskning, vilket befrämjar effektivitet, sund kapitalallokering och göra att möjliga excesser undviks, samt ge ett kvitto på att bolagen är välskötta.
2. Staten skulle fortsatt vara dominerande ägare och därmed kunna utse styrelsen – även om det sedan i praktiken kräver att man är mer lyhörd gentemot börsens och allmänhetens önskemål.
3. Staten skulle visserligen avhända sig möjligheten till fortsatt utdelning från 25% av Vattenfalls och LKAB:s framtida vinster, men detta ska ställas i relation till kostnaderna för upplåning för staten eller skadeverkningarna av höjda skatter som alternativ.
4. Det viktigaste nationella intresset – vattenfallen – bibehålls intakt som en helstatlig tillgång
5. Svenska privatpersoner och institutioner får tillgång till attraktiva aktier och därmed, nya svenska tillgångsslag, vars framtida avkastning kan komma fler svenskar till del även direkt. I Norge ägs Norsk Hydro (34,3%) på detta sätt och i Finland detsamma vad gäller Fortum (51,3%).
Sverige har i vår kapitalmarknad och med dess legitimitet en stor unik tillgång – väl att jämföra med den tillit som ofta lyfts fram som ett nationellt särdrag. På detta sätt kan staten nyttja dessa bättre och balansera sin bolagsportfölj. Det är dags att sätta vår kapitalmarknad i arbete för att lösa en del av Sveriges övergripande utmaningar och kapitalbehov
Björn Savén, investerare, entreprenör, grundare av IK Partners (Industri Kapital) samt bl a tidigare styrelseledamot i Vattenfall med flera och ledamot i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien.