När Jamie Carragher var sex år gammal tog hans pappa med honom till den lokala fritidsgården i Bootle.
Brunswich Youth & Community Centre har funnits sedan 1947, men ingen i arbetarklassområdet använder det långa namnet.
Här är den röda tegelbyggnaden bara ”The Brunny”.
Hans pappa, som drev en pub på andra sidan gatan, sa till honom att spela fotboll med de nästan dubbelt så gamla barnen.
Det var läskigt, men han fick en plats i ett av lagen.
Det var första gången Carragher sparkade en boll.
Nu finns en stor muralmålning utanför ”The Brunny” som föreställer Carragher.
I konstverket är mittbacken porträtterad både som ungdomsspelare i Everton och som Champions League-vinnare i Liverpool.
Målningen påminner nya generationer om att även barn från Bootle kan bli engelska landslagsmän.
– Här fick jag en extra familj, säger han när vi ses utanför fritidsgården. Var jag inte på fotbollsplan eller i skolan så var jag här.
Från parkeringen utanför ”The Brunny” ser Carragher stora delar av sitt liv: Sin gamla skola, pappas pub, och gatan där hans fru växte upp.
– Där borta är min svärfar, säger han plötsligt och pekar mot en äldre man på väg att öppna dörren till ett hus längre bort.
– John!
Svärfar tittar förvirrat bort mot den tidigare landslagsbacken.
– Ta på dig glasögonen, skriker Carragher.
Ger bort miljoner
Jamie Carragher blev mångmiljonär på fotbollen.
Karriären har fortsatt med lukrativa tv-kontrakt. Han är expert både i amerikansk- och brittisk tv.
Samtidigt håller Liverpoolikonen ”The Brunny” och liknande platser i Liverpool flytande genom sin stiftelse 23 Foundation.
Varje år skänker han 1,2 miljoner kronor till olika projekt i Liverpools mest utsatta områden.
Han säger att det är billigare att investera i barn tidigt, än att samhället måste ta hand om dem senare när allt gått fel.
– Jag vill ge barn och ungdomar här samma möjlighet som jag fick. Jag vill ge dem en väg till ett bättre liv, säger han.
Var du någonsin nära att ta fel väg?
– Jag hade aldrig tid att hamna i problem eller bekymmer. Jag spelade alltid fotboll, säger han.
”Säger till honom”
När Carragher växte upp kallades en del av Bootle för ”Dodge city” för att det var laglöst som vilda västern.
Nu är det betydligt lugnare.
Mittbacken bor fortfarande i närheten av arbetarklassområdet.
Just den här dagen spelar några damer bingo i en stor sal i ”The Brunny”. Man erbjuder också nyblivna unga föräldrar stöd. Och i en inomhushall har en grupp pensionärer satt i gång med vad som ser ut som gåfotboll.
– Allt som håller dem borta från puben är bra, säger Jamie Carraghers kompis Mike Lepic som hjälper honom med stiftelsen.
På ett bord väntar matchtröjor som Carragher ska signera så att de kan säljas för välgörenhet.
Även Carraghers pappa hjälper till med 23 Foundations arbete.
”Phiilly” har bland annat reparerat parkbänkar i området.
– Jag säger till honom att han nått åldern när det är okej att ta det lugnt, men han har för mycket energi, säger Carragher och ler.
”Alltid i bakhuvudet”
Han har svårt att prata om välgörenhetsarbetet, och vad han är mest stolt över.
– Vi bidrog med sängar till det lokala barnsjukhuset Alder Hey Children’s Hospital, säger han till sist. Jag låg på det sjukhuset när jag var liten,
– Och vi har haft en stor satsning på att placera ut hjärtstartare. Vi bidrog även till att regeringen ändrade lagstiftningen om hjärtstartare. Så nu måste de finnas i varje skola. Det kändes som en stor bedrift, säger han.
Tror du att det är på grund av din uppväxt som det är så självklart för dig att göra det här?
– Ja, kanske. Om en av oss lyckas i Liverpool så tänker alla andra: ”Vi är verkligen stolta över att du blivit så framgångsrik, men glöm inte var du kommer ifrån”. Så det finns alltid i mitt bakhuvud.
– Folk kan säga vad de vill om mig, men ingen ska kunna säga att jag inte har gett tillbaka något.
”Aldrig gillat det”
Han är beklämd över att så många spelare i Liverpool FC, klubben han gav 17 år av sitt liv, bor någon annanstans än i staden de representerar.
De väljer bland annat att pendla från de tre byarna Alderley Edge, Wilmslow och Prestbury i Cheshire, ett slags lyxreservat utanför Manchester som kallas för ”Den gyllene triangeln”. Både Zlatan Ibrahimovic och Cristiano Ronaldo har bott i palatsliknande hus där.
– Många av Liverpoolspelarna bor i Cheshire eller Manchester nu, säger Carragher. Jag vet att det är ett område som lockar många fotbollsproffs, oavsett om du spelar för Manchester United, Manchester City eller andra Premier League-klubbar där omkring. Men jag gillar det inte. Jag tycker att du ska bo i Liverpool om du spelar för Liverpool. Du behöver inte bo i stadskärnan, men du kan åtminstone bo i Fornby.
han pekar på alla stjärnor som tidigare bott i kustpärlan Formby strax utanför centrala Liverpool.
– Jürgen Klopp bodde i Fornby, Steven Gerrard bor i Fornby. Men Rafa Benitez bodde på andra sidan vattnet, och det klassas fortfarande som Merseyside. Fernando Torres bodde i Woolton i Merseyside. Folk säger att det inte spelar någon roll var de bor. Tja, folk säger bara att det inte spelar någon roll när Liverpool vinner. När de vinner kan spelarna göra vad du vill, för då bryr sig ingen. Men jag har aldrig gillat det.
Jamie Carragher tror att sämre resultat snabbt kan förändra supportrarnas inställning,
– Om vi går igenom en övergångsperiod nu, en period där vi inte slåss om pokaler varje säsong, med en manager som bygger ett nytt lag, och vi måste stå ut med lite smärta. Du vet, Mo Salah har lämnat, Allison Becker kommer att lämna och Virgil van Dijk kanske kommer att försvinna om ett år. Och man måste bygga upp allt igen. Jag tror att folk kommer att titta lite mer på var spelarna bor då.
Du får inte vara kaxig
Han blir animerad när han talar om spelare som bor närmare Old Trafford än Anfield.
– Man ska inte känna att spelarna bara kommer till Liverpool varannan vecka, spelar en fotbollsmatch och sedan lämnar staden. Hela poängen med Liverpool och det som gör oss speciella är att det finns en koppling mellan supportrarna och deras spelare och manager.
Vad tror du att folk i Liverpool förväntar sig av sina fotbollsspelare?
– Jag tror att de förväntar sig att deras lokala fotbollsspelare ska vara lite som de är själva: Jordnära. Inte kaxiga. Du ska inte tro att du är en superstjärna.
– Men jag tror att det är lite annorlunda med Liverpoolspelare som ”Mo” Salah eller Virgil van Dijk. De är superstjärnor som har flyttat till Liverpool. Folk här har inget emot att de beter sig som stjärnor. Men vi gillar att känna att spelare härifrån förkroppsligar vad vi är för människor. Så spelarna får inte vara arroganta.
Vi går över gatan till puben som hans pappa drev. Hela tiden kommer människor förbi och hälsar och byter några ord. Det är uppenbart att det här är vardag. Han är inte en fotbollsstjärna som tillfälligt besöker sina barndomskvarter med en fotograf. Ingen ber om autografer, de frågar i stället om hur Carragher och hans familjemedlemmar mår. Han blir kvar lite längre med en ung man som har kämpar med psykiska problem.
– Jag tror inte att det finns en person i Liverpool som verkligen känner någon av dagens spelare. Det är illa, säger Carragher senare.
Han önskar att spelarna levde närmare supportrarna och deras vardag.
– Jag kommer aldrig att ändra åsikt om det. Jag bryr mig inte om att folk säger att det är deras liv och att de kan bo var de vill. Det finns tillräckligt med fina ställen att bo här, särskilt när man spelar för Liverpool och de betalar dig mycket pengar.