Arbetstidsförkortning med bibehållen lön är en av de rödgröna partiernas viktigaste frågor i valrörelsen. Miljöpartiet vill korta arbetsveckan till 35 timmar medan Vänsterpartiet förespråkar 30 timmar. Socialdemokraterna är också inne på detta spår men vill att frågan ska lösas avtalsvägen mellan arbetsmarknadens parter.
”Sverige är inte immunt mot effekterna av en kortare arbetsvecka.”
Alldeles oavsett hur detta ska realiseras är idén om att korta arbetsveckan tokig. Sveriges välstånd skapas genom investeringar, arbete och produktivitet. Exportföretagen är livsviktiga. De står för nära hälften av landets BNP och skapar hundratusentals svenska jobb.
Man behöver inte blicka längre än till Tyskland för att se hur illa det går för exportberoende länder som börjar arbeta färre timmar. Den tyska industrin upplever kanske sin värsta kris hittills, och tydligast märks den i det som traditionellt varit landets paradgren: bilindustrin. Hotet från Kina är dubbelt. Landet köper inte bara färre tyska bilar utan har också med framgång tagit upp konkurrensen med tyskarna inom elbilar.
Volkswagen sägs vilja säga upp uppemot 100 000 anställda, men det mäktiga industrifacket IG Metall säger nej. Porsche och BMW vill också minska personalstyrkan. Ett förskräckligt scenario som bland annat fått entreprenören Nikolas Stihl (företaget som bär hans namn tillverkar trädgårds- och skogsmaskiner) att reagera. Han vill att anställda i industrin ska arbeta längre dagar till samma lön.
”När tiderna var goda hade Tyskland råd med 35-timmarsvecka. Det har vi inte längre”, sa han nyligen enligt nyhetsbyrån Deutsche Presse och uppmanade industrins parter att börja samtala.
Liknande tongångar hördes nyligen också från Mercedes-Benz styrelseordförande Martin Brudermüller.
Med riksdagsvalet bara några veckor bort är det angeläget att påminna om att Sverige inte är immunt mot effekterna av en kortare arbetsvecka. Det som hänt i Tyskland kan hända här om oppositionen tar hem segern.