I takt med att opinionssiffrorna sjunker så stiger febern på Liberalernas kansli. Miljöministern verkar ha drabbats av valfrossa: symptomen är ogenomtänkta utspel som verkar ha vispats ihop under en kafferast. Det senaste valutspelet är att privat förmögenhet och entreprenörskap ska rädda oss ur klimatkrisen. Men idén om att Sverige behöver fler klimatmiljardärer bygger på rena felaktigheter.
I en debattartikel i Dagens industri skriver miljöminister Romina Pourmoukhtari att lösningen på klimatkrisen är att se till att ännu fler kan bli riktigt snuskigt rika. Det är förstås inte konstigt att Pourmoukhtari helst hade velat att någon annan ska göra jobbet. Med Pourmoukhtari som minister har den gröna omställningen nämligen gjort halt. ”Vänsterns klimatpolitik fastnar ofta i samma gamla misstag”, skriver hon. Det är rejält magstarkt från en miljöminister vars tid på ämbetet kan sammanfattas med två ord: Utsläppen ökar.
Politik handlar i grund och botten om hur resurser används, vilka investeringar som prioriteras och vem som får skörda frukterna av våra gemensamma ansträngningar. Med en högermajoritet i riksdagen de senaste tjugo åren har klassklyftorna ökat i en rasande takt. Sverige är ett skatteparadis för de rikaste. Hur ytterligare skattesänkningar plötsligt skulle vara lösningen på klimatkrisen är minst sagt svårbegripligt.
Klimatkrisen förvärras av att fler individer tillåts samla på sig enorma resurser. Sedan 1990-talet har Sveriges rikaste 0,1 procent ökat sina utsläpp med 44 procent, medan personer med lägst inkomster under samma period har minskat sina utsläpp med 31 procent. Globalt är skillnaderna ännu större: världens rikaste orsakar på 90 minuter mer koldioxidutsläpp än vad en genomsnittlig människa gör under en hel livstid.
Miljardärernas kapitalplaceringar bidrar ytterligare till att förstärka utvecklingen. Nära 60 procent av investeringarna går till olje-, gas- och gruvföretag med omfattande klimatpåverkan.
När den amerikanska fotbollsfinalen Super Bowl spelades i Las Vegas 2024 landade närmare 900 privatjets med välbärgade gäster på plats; fly in, fly out, för ett enda sportevenemang. I en analys som the Guardian publicerade framgick att de 200 mest uppmärksammade privatjetanvändarna bland miljardärer och kändisar tillsammans stod för uppskattningsvis 415 000 ton CO₂ från nästan 45 000 privatjetflygningar under år 2023. Det är utsläpp som vanliga människor skulle behöva tiotusentals år för att orsaka. Samtidigt uppmanas vanligt folk ändra sina vardagsvanor för klimatets skull. Det håller inte. Miljöminister Pourmoukhtari har uppenbarligen bestämt sig för att några få miljardärer är viktigare än alla andra.
Miljardärerna drabbas inte som andra av klimatförändringarnas effekter, det är nästan som om vi levde på olika planeter. Elon Musk och Jeff Bezos tar sikte mot Mars som en plan B, men när deras rymdraketer flyr jorden är det bara miljardärerna som har råd att följa med. Vi andra har bara en planet och den måste vi ta hand om tillsammans.
Rollen som miljöminister är en av de allra viktigaste uppgifterna som finns. Den förtjänar någon som tar uppdraget på betydligt större allvar. Sverige behöver inte fler klimatmiljardärer. Liberalernas argument bygger – som så mycket annat med det partiet – på en feberdröm. Snälla, låt oss vakna upp nu. I höst är det val.
Jonas Sjöstedt ( V) Europaparlamentariker
Hanna Gedin, (V) EU-parlamentariker