Helena Olsson, 33, beskriver dragracing som det bästa hon vet. Det är ett intresse hon delar med hela sin familj.
– Det är bara superkul, det är adrenalin. Jag har aldrig varit rädd när jag kört. Jag har alltid varit supertrygg, säger hon.
Efter ett uppehåll sedan 2020 var hon taggad att dra i gång igen. Lördagens race i Dala-Järna skulle bli det andra för året.
Hela ”teamet” var på plats. Hennes föräldrar, sambo, dotter och syster med sambo. Målet var att ta sig 201 meter på 4,4 sekunder. I sin bil har hon 1 100 hästkrafter.
– Bilen gick i väg perfekt med bra fäste. Hela sträckan var som den skulle, säger hon.
När hon passerade mållinjen i ungefär 210 kilometer i timmen skulle hon bromsa och utlösa den fallskärmsliknande bromsskärmen.
Då gick något fel.
Voltade flera varv i luften
– Någonstans där hamnade jag snett med nosen mot motståndarens bana. Då hade jag tappat fästet och åkte på två hjul och började slå runt, säger hon och fortsätter:
– När bilen drog åt höger konstaterade jag att ”nu går det inte som det ska”. Därefter gick allt superfort. Sen var jag i luften.
Hon voltade flera varv.
– Jag var vaken och såg hur jag for runt. Jag var upp och ner och det enda jag tänkte på, och sa högt för mig själv är: Det kommer att gå bra. Jag sa också till min dotter högt: Det kommer att gå bra.
Hon landade på taket, hängandes i bältet upp och ner. Då insåg hon att hon snabbt måste ut.
Familjen fick bevittna dramat
– Jag blev så klart rädd men hann tänka att jag måste därifrån innan bilen fattade eld. Prio för mig var att också visa mina närmsta anhöriga där borta att jag var okej, säger hon och fortsätter:
– Jag vet hur det är att stå vid sidan av och se sådana här hemska olyckor. Det är helt vidrigt. Och nu var det min familj som fick stå där och bevittna mig.
Under omständigheterna säger hon att hon haft tur. Hon bröt svanskotan och fick rejäla skador på ljumskarna av det höga trycket från fempunktsbältet. Samtidigt beskriver hon säkerheten i sporten som enorm med bra utrustning och vårdutbildad personal på plats.
När hon kom ut ur bilen hade hon trots allt väldigt ont.
Inte avskräckt från racing
– Jag kände av svanskotan redan då. När vårdpersonalen ville ta bort mig från bilen så gick inte det. Jag sa ”jag har känsel i benen men ljumskarna gör fruktansvärt ont så ni behöver bära mig härifrån”.
Alla familjemedlemmar blev rädda.
– När de sen fick se med egna ögon att jag var vaken och helt okej tror jag ganska mycket släppte inom dem.
Hon ligger kvar på sjukhus med smärtstillande men tror att hon kan åka hem redan under måndagen. Trots den läskiga kraschen har hon inte blivit avskräckt från dragracing.
– Jag kan inte svara på hur det känns nästa gång jag sitter i bilen och ska köra. Men här och nu är jag inte avskräckt. Detta händer väldigt sällan. Nu hände det mig, men det gick bra, säger hon.