Det krävdes en dramatisk duell mot Emmanouil Karalis.
Men till slut blev det ändå ett planenligt EM-guld för Armand Duplantis.
– Jag är nöjd med guldet, det är en stor grej som jag inte tar för givet, säger han.
För en gång skull var kanske inte det där guldet så givet som vid tidigare mästerskap.
På det sportsliga planet har han haft skadekänningar i ett lår och förlorat två gånger, vilket är högst ovanligt för att vara ”Mondo”.
På det privata planet har det också hänt mycket.
Armand Duplantis har flyttat till Monaco och gift sig med Desiré Duplantis. Och bara dagar innan avresa till Birmingham var han med familjen i Avesta för att ta ett sista farväl av mormor Ingrid Hedlund.
Duplantis erkänner att det varit en omtumlande tid – på alla plan.
– Det har varit hur stressigt som helst faktiskt. Jag visste inte ens om jag skulle kunna vara här. Jag har jobbat stenhårt för att vara i form och att kroppen skulle fungera. Det har varit så viktigt för mig.
Han fortsätter:
– Jag behövde åka tillbaka Sverige emellan för begravningen, så det har varit mycket stress. Men så är livet ibland, det kan få vara svårt ibland. Men jag är nöjd och glad för mitt guld.
Därför saknades mamma Helena
På Alexander stadiums läktare satt pappa Greg och frun Desiré Duplantis. Mamma Helena, som varit med på de fyra senaste stora mästerskapen, var däremot inte i Birmingham.
– Hon saknade sina barnbarn, huset och hundarna. Hon ville vara hemma ett tag. Hon har varit i Europa hela sommaren, säger Greg Duplantis.
Duplantis agent Daniel Wessfeldt säger att det var ett planerat beslut.
– Det var bestämt sen innan. Så nu ska Greg vara med på alla de här tävlingarna tills ”The Ultimate”, då kommer Helena över igen. Det vill hon vara med på. Den sista stora tävlingen, säger Duplantis agent Daniel Wessfeldt.
Sent in på söndagsnatten mottog Armand Duplantis sitt EM-guld på medaljceremonin. Han vet exakt vilka som tillägnas den 13:e raka mästerskapsmedaljen:
– Guldet var för min mormor, min mamma och min moster.