Petter Larsson är författare, journalist och skribent på kultursidan.
”En minut att lära sig, en livstid att bemästra.” Så lyder sloganen för spelet Othello.
Något liknande gäller provokativ propaganda.
Det tar inte lång tid att koka ihop några anstötliga stolligheter, som det sedan tar ens politiska motståndare bra mycket tid och trycksvärta att plocka isär och vederlägga.
Det senaste exemplet är en pamflett av den kanadensiska marknadsföringsprofessorn Gad Saad, som gjort sig ett namn i högerradikala kretsar genom sina böcker och en videokanal, där han intervjuar likasinnade. ”Suicidal empati” heter mästerverket och består i huvudsak av ett axplock av sådant man har kunnat läsa på högerradikala sajter i 20 års tid nu.
Muslimerna erövrar västvärlden. Flyktingar kommer för att mörda, våldta och utnyttja välfärdssystemen. Vanligt folk hunsas av språkpoliser. Universitet och andra makthavare har feminiserat de vita männen till ”ryggradslösa kastrater”. Sverige är ett paradexempel på förfallet. Greta Thunberg är ”prinsessan av klimatbaserad, orgiastiskt känslomässig inkontinens.”
Israels folkmord i Gaza är en rättfärdig hämnd. Zaida Catalán, som mördades när hon på FN:s uppdrag dokumenterade övergrepp i Kongo-Kinshasa, ja hon fick skylla sig själv.
För egen del önskar Saad att han fick gå beväpnad och han gnäller rejält över att vara underbetald och överbeskattad och tvingas betala för andra människors sjukvård.
Han har putsat språket en smula från rassesajterna, skriver med en raljant hånfull ton och har bakat in sina påståenden under just begreppet ”suicidal empati”. Med det menas att även om medkänsla med de allra närmaste är en god sak, så är medkänsla med främlingar farligt. Västvärlden, särskilt dess blödiga kvinnor, påstås ha drabbats av det senare, ett slags naiv välvilja. Därför avrättar vi inte brottslingar, vi tar emot flyktingar, lägger pengar på bistånd och banar på så vis vägen för vår egen undergång. Allt presenteras med anekdotiska bevis och utan spår av motargument.
Som ni hör finns det något för alla att bli upprörda över när counterjihadrörelsen förenas med Skattebetalarnas förening.
Det är nog precis det som är syftet.
Det vore lätt att tänka att boken är skriven för den egna rörelsens kärntrupper, men jag undrar om den inte lika mycket är riktad till sådana som jag? Som man hoppas ska bli så där härligt rödglödgat arga och dra in det högerextrema idégodset i den demokratiska offentlighet som vi, men inte de, har tillgång till. På så vis välsignar en sådan här krönika oundvikligen pamfletten såsom vore den värd att diskutera.
Det är den, men inte i sak, utan bara som provkarta över vilka idéer som cirkulerar inom rörelsen, nu även i Sverige. Redan i vintras intervjuades Saad i en av den svenska ytterhögerns videokanaler och nu utkommer hans bok på Nopolar, i vars övriga utgivning den lägger sig väl tillrätta, slarvigt översatt av en av högerns favoritsatiriker, Jens Ganman.
På sätt och vis är det goda nyheter. Om det är sådana här figurer som utgör ytterhögerns främsta intellektuella importvaror kommer få att låta sig övertygas.