Det finns något vackert i den obrottsliga lojaliteten. Att stå på en Olympia eller någon annan arena i snålblåst. Se passningarna gå snett och ändå sjunga vidare. Att älska sitt lag i motgång, oavsett hur misskött föreningen är eller hur bottenlös formkurvan ser ut, hör till idrottens innersta väsen. Supporterkultur bygger på villkorslös kärlek.
KOLUMNEN: Partier vill gärna ha trogna anhängare. Men demokratin behöver rörliga väljare som tänker själva, skriver Björn Höglund.