Sverigedemokraterna blev just ännu lite mer radikala. Och om en månad är det val.
Sverigedemokraterna bryr sig om en enda sak: invandringen. Nu har de fått ned vårt asylmottagande till EU:s miniminivå, i Ekots partiledarutfrågning (11/8) gissar Jimmie Åkesson själv att vi har lägst invandring i hela Europa. Samtidigt, det är han noga med att betona, så anser han att vi fortfarande lever med en skuld från alla tidigare decennier av humanistisk – eller, enligt hans mening: ansvarslös – flyktingpolitik. Människor som redan är här, men inte riktigt lyckats bli en del av samhället.
Så hur mycket pengar skulle han då vilja avsätta åt att integrera dem?
”Jag skulle vilja lägga exakt noll kronor”, blir genast hans svar.
I stället vill han bredda återvandringsbidraget så att det börjar gälla även personer med svenskt medborgarskap: ”Jag ser inte varför man egentligen ska göra skillnad kring en sådan ordning, på de som är här som inte medborgare och de som faktiskt har blivit medborgare.”
Han är alltså inte intresserad av att hjälpa människor som flyttat till Sverige att finna sig till rätta. Helst ska de hem, bara, så många som möjligt. För honom betyder ett eventuellt medborgarskap ingenting: ingen kommer att kunna gå säker, om han får bestämma. Och bestämma har han ju fått, hittills.
Bakom honom springer nämligen hans passopper – regeringen – och gör vad de kan för att behaga honom. Och sist travar statsminister Ulf Kristersson (M) med en megafon i handen, han slätar över och snyggar till: Det är visserligen viktigt att alla tänker på tonen. Men här finns inget att se! Allt är helt normalt!
Inför förra valet gjorde Ulf Kristersson en rent vulgär omskrivning av historien. Sverigedemokraternas ideologiska rötter och förgreningar i rasism och nynazism stöpte han om till att ”inget annat parti har som Sverigedemokraterna – i stark motvind – stått upp för att vi inte kan öka invandringen, om vi ska ha en chans att klara integrationen” (Svenska Dagbladet 4/7 2022).
Och på partiets landsdagar i november förra året dök han upp för att tacka för det goda samarbetet (Aftonbladet 22/11 2025).
Så vad säger han nu? När Jimmie Åkesson gör tydligt att han inte är intresserad av någon integration?
Låt mig gissa: Här finns inget att se! Allt är helt normalt!
Detta är ju det stora problemet: att det inte finns något motstånd att tala om inom regeringspartierna. Det är därför som vi andra aldrig får vänja oss, som vi måste fortsätta spjärna emot. Även när det känns tjatigt, i och med att Sverigedemokraternas allt radikalare budskap (DN 7/8) inte bara är dagens nyheter, utan även gårdagens, och förrgårdagens.
Och om en månad är det val.