När en person utan arvingar går bort tillfaller arvet Allmänna arvsfonden. Den som har sparat hela sitt liv ska veta att förmögenheten då används varsamt. Därför är det inte bara ekonomiskt viktigt, utan också principiellt och moraliskt viktigt hur Arvsfonden använder pengarna.
År 2024 kom Riksrevisionen med ovanligt hård kritik mot Allmänna arvsfonden. Fonden har för mycket pengar i förhållande till antalet angelägna projekt, för låg konkurrens, svaga beslutsunderlag, överdimensionerade budgetar och återkommande bidrag till samma verksamheter.
Dessutom var personer aktiva i arvsfondsprojekt kraftigt överrepresenterade i penningtvättsregistret. Där fanns också personer dömda för ekonomisk och organiserad brottslighet samt personer med kopplingar till demokratihotande verksamhet. Riksrevisionen gick så långt som att rekommendera att dagens system skulle avvecklas.
Regeringen höll med om kontrollproblemen men avvisade huvudförslaget. Därmed gjorde man i hög grad frågan till en fråga om bättre kontroll, när Riksrevisionens kritik motiverar en större fråga:
Är detta verkligen det bästa sättet att använda pengarna?
Många mottagare använder förstås bidragen utmärkt. Men ett alternativ vore att låta arven gå vidare till nästa generation.
Ersätt Allmänna arvsfonden med en framtidsfond för varje nyfödd. Det föds omkring 100 000 barn om året. Arvsfondens årliga miljard kan användas till en indexfond på 10 000 kronor per nyfödd, att ta ut när de fyller 18 år.
Med normal avkastning bör beloppet bli 5-6 gånger större. För en 18-åring kan det betyda körkort, en väktarutbildning, möbler till första bostaden eller en begagnad bil. Framför allt skulle det ge barn från ekonomiskt svaga familjer ett eget startkapital.
Idén ligger dessutom nära en svensk tradition. Investeringssparkonton, ISK, har gjort aktie- och fondsparande enkelt. Premiepensionen bygger på långsiktiga placeringar på kapitalmarknaden. Allemansfonderna hade liknande ambitioner att bredda ägandet. OECD har nyligen lyft fram Sveriges ovanligt breda folkliga deltagande på kapitalmarknaden.
Internationellt finns också förebilder. Den amerikanske senatorn Cory Booker har drivit idén om ”Baby Bonds”, ursprungligen utvecklad av ekonomerna Darrick Hamilton och William Darity Jr för att minska förmögenhetsklyftorna. Trumpadministrationen har nu infört en annan variant, så kallade Trump Accounts, med statligt startkapital för nyfödda.
Ansvarig minister Jakob Forssmed (KD) tillsatte i mars en utredning om Arvsfondens framtid. Men mandatet är för snävt - utgångspunkten är fortfarande att pengarna ska delas ut till ideell sektor. När Riksrevisionen ifrågasätter själva systemet borde också regeringen våga göra det.
Politik handlar inte bara om att förbättra kontrollen av gamla modeller. Ibland måste man lyfta blicken och fråga om pengarna kan användas på ett helt annat sätt. Låt arvet från dem som lämnar livet bli ett startkapital för dem som just har kommit till världen.
Louise Bringselius är docent i organisation och ledarskap.