Det har varit några tuffa veckor för Ryssland och Vladimir Putin. Mörka moln från brinnande oljeanläggningar har täckt himlen över både Moskva och S:t Petersburg.
Ukraina når med sina långdistansdrönare och nya missiler mål överallt i den europeiska delen av Ryssland och även därbortom.
Men Putin visar inga tecken på att ge upp sitt mest grundläggande mål i det krig som nu är långt inne på sitt femte år.
Det handlar om regionen Donetsk, en region som den ukrainska sidan fortfarande kontrollerar cirka 20 procent av.
Ryssland har försökt att vid förhandlingsbordet vinna de återstående 20 procenten. Men det är något Kiev inte går med på.
De återstående större städerna - Kramatorsk och Sloviansk – är väl försvarade av befästningar. Ryska soldater får dyrt betala för varje meter de erövrar.
Men trots de höga förlusterna – runt 35 000 döda och svårt skadade per månad – så fortsätter den ryska armén denna sommar att avancera.
Samma ryska krigsmaskin som tidigare malt ner städer som Bachmut, Avdijivka, Pokrovsk är nu på allvar framme i Kostiantynivka.
Det var en stad på över 65 000 invånare före kriget, ungefär lika många invånare som Eskilstuna. I dag återstår bara drygt 2 000, de flesta äldre.
Och nu tycks de ryska marksoldaterna ha börjat inflitrera delar av ruinerna som återstår. Det är dock ruiner som ger dem ett visst skydd mot ukrainska drönare.
Den ryska sidan hävdar att staden är på väg att falla, men det är antagligen en överdrift. Det tog många månader innan exempelvis Pokrovsk föll, långt efter att Ryssland hävdat att de erövrat den.
Men delar av staden ligger nu i gråzonen, den färg som ukrainska Deep State använder på sina kartor för att beskriva områden där ingen sida har kontrollen.
En ukrainsk befälhavare medger för BBC att minst 130 ryska soldater håller ställningar inne i Kostiantynivka.
– De tar sig in bakom våra linjer och i stadsbebyggelse är det otroligt svårt att pusha ut dem, säger en ukrainsk drönarpilot.
Staden är viktig. Den ses som inkörsporten till resten av Donetsk-regionen och nyckelstäderna Kramatorsk och Sloviansk.
Ryska separatister tog redan våren 2014 tillfälligt kontrollen över Sloviansk men drevs snart bort av ukrainska styrkor. Det var bara några veckor efter att Ryssland annekterat Krimhalvön.
Både Sloviansk och Kramatorsk är städer där många civila fortfarande bor kvar, där kriget länge varit hyfsat avlägset. Men det har kommit närmare under 2026.
I Sloviansk bodde över 100 000 människor före kriget. Den siffran hade minskat till cirka 50 000 i mars i år och är nu nere i 44 000, enligt New York Times
Samma sak händer i den än större staden Kramatorsk. Där bodde cirka 150 000 före kriget, i dag tros där finns runt 67 000.
– Staden bleknar bort inför mina ögon, för varje ryskt luftanfall, säger löjtnant Vadym Kostrytskyj till New York Times.
Bit för bit stängs städerna ner. I Sloviansk har exempelvis den lokala BB-avdelningen slagit igen efter en attack denna månad.
I april detonerade en glidbomb på 1 500 kilo mitt i staden och slog ut ett helt kvarter. En försmak av vad som antagligen komma skall.
Ryssland har alltid haft ett övertag vad gäller soldater på marken och det gäller fortfarande även om den ryska sidan börjar få problem med nyrekryteringen.
Men inget tyder på att Vladimir Putin är på väg ge upp målet att åtminstone erövra hela Donetsk. Det blir svårt att utmåla ” den speciella militära operationen” som en framgång om han inte ens klarar av det.
Allt han erövrar är dock övergivna ruinstäder där just inga bor kvar, kvarter efter kvarter av utblåsta bostadshus.
Ukraina hoppas att deras drönarattacker långt inne i Ryssland och de stora ryska förlusterna vid fronten, till slut ska tvinga Putin att gå med på att frysa frontlinjen och få ett slut på kriget.
Men där är vi inte än, trots att kriget nu varat längre första världskriget.
Kommer det att pågå även längre än andra världskriget? Omöjligt är det definitivt inte. Vi når det datumet i februari 2028.