I den bästa av världar ger ett fängelsestraff tid för självreflektion och ånger. Det verkar inte ha varit fallet för ekobrottslingen Alexander Ernstberger som sedan sitt frisläppande med en dåres envishet fortsatt hävda sin oskuld i den omtalade Allrahärvan.
”Jag tycker ju att domen är fruktansvärt fel. Och jag vet att vi är oskyldiga till det som vi dömdes för”, säger han i Svenska Dagbladets dokumentärpodd Badfluence.
Ernstberger var vd för finansbolaget Allra vars affärsidé var att sälja in fonder till pensionssparare – och i förlängningen, visade det sig, blåsa dem på hundratals miljoner kronor. Han dömdes 2021 till sex års fängelse för mutbrott och trolöshet mot huvudman.
Numera är han en fri man, om än bakbunden av ett näringsförbud och en skuld till staten på 300 miljoner kronor. Det har dock inte hindrat honom från att dyka upp i olika sammanhang och basunera ut sin kränkthet:
”Ingen kan ha missat vad staten ville se för utgång i det här målet”, hävdar han bestämt och hänvisar till att han först friades i tingsrätten.
Men vad spelar det för roll? ”Hovrätten är ju en högre instans”, vrålar alla Sveriges juriststudenter i kör. Lika självklart är det dock inte för de unga – särskilt killar – som Ernstberger dessvärre blivit en förebild för.
Under Ernstbergers tid i fängelset växte en personkult fram runt honom. På sociala medier delades beundrande klipp en masse där Ernstberger framställs som ansiktet utåt för ”grisch”, en kläd- och livsstil som signalerar framgång och pengar.
Ernstbergers backslick är återkommande gäst i debattprogram på Youtubekanalen Studio 3, ihop med bland andra den högerradikala aktivisten Nick Alinia. I programmen, som ofta når fler än 100 000 visningar, lägger han ut texten om alltifrån invandringspolitik till public service – och han har tidigare hyllat Sverigedemokraterna för att de inte är ”en del av etablissemanget”.
Alexander Ernstberger är givetvis fri att hysa vilka åsikter han vill. Ändå är det beklagligt att det är just honom som många av landets unga ser upp till; det saknas ju inte andra framgångsrika företagare i innovationslandet Sverige. Vad sägs om Spotifys Daniel Ek, bakprofilen Camilla Hamid eller malmöiten Arvid Lunnemark som i dagarna blev dollarmiljardär när AI-bolaget han var med och startade köptes upp?
Även om framgångssagor på sociala medier lätt kan odla falska förhoppningar om snabba pengar är det bra om unga inspireras till att starta företag, spara i aktier och vara entreprenöriella. Men Ernstberger har ingen framgångssaga att tala om: han drev inte Allra som ett företag, utan som en kriminell verksamhet – och åkte fast.
Nu odlar han misstro gentemot domstolsväsendet och ”etablissemanget” hos nästa generations entreprenörer.