Vissa segrar är vackra. Vissa segrar är sköna. MFF:s seger borta mot Gais var i den senare kategorin.
Offensivt lyckades MFF bara få iväg ett skott på mål, vilket var ett lågt skott mitt på målvakten från Sead Haksabanovic i första halvlek. Men gästerna skulle ändå åka hem med segern efter en riktig bjudning av hemmalaget Gais – och framförallt av mittbacken Filip Beckman.
I den 52:a minuten jagade Filip Beckman ikapp en genomskärare i kamp med Erik Botheim, men hans rensning tog en rejäl felskruv och letade sig in i eget mål.
– Det är fotboll. Sånt händer, säger Andrej Djuric pragmatiskt efter matchen.
MFF:s mittback stod för en väldigt stabil insats och trots att matchen blev hektisk, framförallt i slutet, såg den oftast så hetlevrade serben ut att vara lugnast på plan.
– Jag känner mig väldigt lugn. Det har jag gjort hela säsongen.
Du brukar ändå spela med hög intensitet och ganska aggressivt, så var det något ni pratat om extra i veckan, att hålla er lugna på planen?
– Nej, inte direkt. Jag känner bara att jag får bra stöd från alla tränare och att de står bakom mig. Jag känner själv att jag är den som ska ge oss ett lugn där bak.
Men det var en hektisk match därute? Lite som det kan vara hemma i Serbien?
– Haha. Nej, nej. Det där var inte alls som hemma i Serbien.
Förutom Andrej Djurics vunna dueller bakåt var det framförallt Robin Olsens räddningar som tillät Malmö FF att åka hem med tre poäng.
36-åringen hade en tuff vecka senast mot Degerfors, där han bland annat släppte in det där målet från 60 meter, men stod under söndagen för ett par riktigt svettiga räddningar.
– Revansch vet jag inte om det var. Samtidigt så är jag den som är mest kritisk mot mig själv. Det var tufft förra matchen men jag har varit med så länge nu så jag vet att det bara är att gå in med nytt fokus i nästa match.
Men det var skönt att få göra ett par matchavgörande räddningar idag?
– Ja, såklart. Det är alltid skönt. Sen är det väldigt skönt att se hur vi krigar för varandra.
De andra krigarna i Malmö FF var däremot mer hyllande gentemot sin målvakt än vad han själv var. Sead Haksabanovic sa att han var ”the reason” att de vann och Andrej Djuric ville inte säga för mycket, det var inte hans plats att prata om, tyckte han.
Men.
– Det är fantastiskt. Det är inte upp till mig att prata om honom, för han är en legend. Det är ett privelegium att spela med honom. Jag vill inte säga mer, men han är så bra och ”I love him”, säger mittbacken.