Sällan har väl en allsvensk match känts så mycket som ett höstvägskäl som för Hammarby denna söndag i Kalmar. Både baserat på det som hände i torsdags och på vad som hände mellan två andra allsvenska lag i går (lördag) på Strandvallen.
I torsdags det abrupta, grönvita slutet på en Europadröm, när Rakow Czestochowas försvarsmur såg till att Hammarby åter blivit ett lag med blott en allsvenska att fokusera på.
Och lördagens Siriusförlust borta mot Mjällby gav ju faktiskt därefter en potentiell öppning för att faktiskt göra guldstrid av den nyss nämnda allsvenskan. En öppning för Bajen att klättra upp på hästen med besked efter ännu en Europamissräkning.
Men då krävdes vinst i en på förhand knepig bortamatch – inte bara för poängavståndet till serieledaren utan kanske främst för hoppet och tron på resten av säsongen.
Det är svårt att säga annat än att de löste uppgiften med högsta betyg.
Även om frågan kvarstår vad Europakvalfiaskot faktiskt får för effekt för lagmoralen och truppbygget framöver.
Nu kan det tolkas som petningar
När jag frågade lagkapten Nahir Besara inför torsdagens Conference League-kval vad ett Europaavancemang hade betytt för klubben så tänkte lagkaptenen främst på just gruppmoralen.
Han menade att detta är ett lag som behöver två matcher i veckan för att alla ska kunna hållas nöjda och glada med speltiden och förtroendet i alla Henrik Rydströms trupprotationer.
Om det hade varit ett bortamöte med Hajduk Split som väntade på torsdag hade säkerligen just Nahir Besara, Tesfaldet Tekie och Victor Eriksson (de vanligtvis ordinarie herrar som roterades ut på bänken just denna match) köpt och haft förståelse för varför de får sitta kvist en söndag i Kalmar.
Men nu, utan Europamatch på torsdag, är det lättare att potentiellt tolka rotationer som petningar.
Framförallt när de som kommer in visar att de borde spela kontinuerligt även framöver.
Adjei gjorde skillnad igen
Frank Junior Adjei har mer eller mindre alltid gjort skillnad när han bytts in, åtminstone i Europaspelet. Mot Anderlecht var det han som gjorde 1–1-målet. Senast mot Rakow så var det efter han kommit in som Hammarby på allvar började skapa saker (även om det inte räckte till kvittering då).
Här startade han – och gjorde just skillnad.
Även om Samuel Brolin i KFF-målet gjorde sitt bästa för att beröva den hårt jobbande mittfältaren på en fullträff med ett par högkaratiga räddningar så fick han till slut abdikera när en Adjei-projektil till slut hittade in i krysset (via en Brolinhand ska sägas) precis innan paus.
De första Adjei sprang för att krama om i måleuforin? Nahir Besara och övriga avbytare.
Än verkar i alla fall inte rotationerna hunnit leda till några friktioner.
0–4 i underkant
Adjeis kanon blev startskottet på en enda lång grönvit (eller ja, för dagen gulsvart) avsiktsförklaring riktad mot resten av allsvenskan och Studenternas IP i synnerhet – på bekostnad av ett pulveriserat Kalmar FF.
Att Hammarby ämnar vara den som tar upp jakten med Sirius på allvar. Att detta Hammarby, oavsett vilka spelare Henrik Rydström väljer just för dagen, är bra nog för att åka till seriens tredje bästa hemmaplanslag och fullskaligt demolera motståndet.
0-4 var faktiskt ett slutresultat i underkant.
Hur mycket man än kan ifrågasätta lagets Europaspelskompabilitet går det inte att ifrågasätta att detta är ett av allsvenskans absolut bästa lag.
Men räcker det internt?
Långt ifrån säkert att det räcker
Räcker det för att övertala de nyckelspelare som kan ha börjat fundera över sin nästa flytt att det finns nog anledning att vara kvar över en Europaspelslös höst? Räcker det för Hammarbys sportsliga ledning för att kunna säga nej när bud väl kommer (som de uttalat bestämt sig för att göra så länge Europakvalet pågick).
Det är långt i från säkert att det gör det med alla karriärsteg och rikedomar som finns att hämta där ute i fotbollsvärlden.
Men oavsett vad som sker innan transferfönstret stänger kan Hammarby i alla fall trösta sig med att truppbredd finns för att täcka det mesta.
Precis som de kan trösta sig med att guldstriden någorlunda lever igen.