← Alla nyheter

Svenska Dagbladet · 1 tim sedan Senaste

Efter Sis: ”Jag ska göra min familj stolt”

Nu kan 14-åringar placeras i fängelse och Sis ska göras om. Men samtidigt som politiken skärper påföljden för unga finns metoder som fungerar. – Det handlar om att bygga relationer, säger familjebehandlaren Petra Lundqvist.

Han funderar en lång stund. Tar av den slitna kepsen, rättar till håret.

– Ni kan kalla mig Viktor, efter Viktor Gyökeres.

Han drar i Arsenaltröjan för att understryka orsaken till valet av namn, när vi av skyddsskäl inte kan använda hans riktiga.

Men det här ska inte handla om fotboll eller drömmar om de stora framgångarna, utan om vägen tillbaka efter en kriminell ungdomstid som ledde till inlåsning på ett Sis-hem.

En historia han delar med många andra ungdomar.

Politisk debatt om Sis

Antalet unga som döms till sluten ungdomsvård har femdubblats på tre års tid. Brotten har blivit grövre, påföljderna längre och i mitten av november 2025 satt nästan 690 barn och unga på Sis, vilket är den högsta siffran på tio år, enligt Sis egen rapport. Lägg därtill att 7 av 10 som dömts till sluten ungdomsvård återfaller.

Men nu ska myndigheten reformeras.

Regeringen har tillsatt en särskild utredare som på måndagen ska redovisa sina slutsatser, och socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) vet vad hon och hennes parti vill.

– Även om det har skett en kolossal förändringsresa under den här regeringen både vad gäller resurser och förutsättning att anställa personal, så anser Moderaterna att myndigheten behöver läggas ner, säger hon.

Enligt Waltersson Grönvall har myndigheten inte haft rätt förutsättningar från början, särskilt inte vad gäller att hantera den breda problembild av barn och unga som i dag placeras på Sis.

David Sausdal, kriminolog och docent i sociologi vid Lunds universitet, håller med om att att Sis uppdrag inte varit enkelt, särskilt inte när klientelet förändrats.

– Att hantera flera utsatta grupper samtidigt, som barn med självskadebeteende och psykisk ohälsa tillsammans med unga som hunnit bli rejält kriminella, det ställer enorma krav på verksamheten, säger han.

Riksdagen har just klubbat förslaget om att kunna placera 14-åringar i fängelse om brottet har ett straffvärde på minst fyra år. För Sis innebär det på sikt att gruppen grovt kriminella i stället kommer att placeras på anstalt. 2030-2031 ska Sis uppdrag gällande sluten ungdomsvård ha fasats ut.

Kritik mot lagförslag

Det är ett förslag som kritiserats brett av remissinstanserna, men lagförslaget röstades igenom med bred majoritet, bara Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet röstade emot sänkningen.

– Att det är en stor skillnad mellan barn och vuxna, det verkar politikerna ha glömt bort, säger Sausdal.

Han menar att det är svårt att förändra människor, varför det enligt hans uppfattning i stället handlar om förebyggande åtgärder om man ska få bukt med grundproblemen.

– Varför har vi fått fler barn och unga i Sverige som begår brott och mår så jävla illa?

Men när barn dödar, hur bör man agera?

– Det är klart att man måste straffa någon som vill döda människor, men ändå behålla barn- och vårdperspektivet.

Sausdal tar upp att det gäller att stötta både familjen och individen för att en ung person ska kunna ta sig ur ett destruktivt beteende.

Just den chans som Viktor och hans närstående har fått på Sis i Hässleholm.

Nu sitter han med kepsen i handen, 16-årige Viktor. Och han ler.

– Om bara några veckor kommer jag ut härifrån. Jag ska flytta till ett familjehem, men jag har bra kontakt med min riktiga familj också, säger han.

Viktors väg tillbaka

Viktors resa till en ofrivillig Sis-placering handlar om avsaknad av impulskontroll, dåligt umgänge och frånvaro i skolan. Men också om narkotika- och vapenbrott. Och så omhändertaganden, rymningar och nya placeringar.

Förutom det egna ansvaret beskriver hans historia en brusten vårdkedja. Den formuleringen är hans mammas, men hon är inte här.

Det är däremot familjebehandlaren Petra Lundqvist.

Hon känner Viktor väl. Och hon känner hans närmaste. Petra är länken mellan myndigheten och familjen. Hon är också den som arbetat hårt för att bryta familjens destruktiva mönster, komma bort från skam och skuld, och i stället se vad man kan förändra framåt.

– Petra är bra. Riktigt bra. Lyssnar och allt. Och hon hjälper mycket, säger Viktor.

– Du har också jobbat hårt, särskilt med matten. Och när du lämnar oss gör du det med betyg och allt, säger hon.

Han är märkbart stolt, snarast förväntansfull.

Snart ska han slippa sitta inlåst och i stället flytta till ett ”riktigt najs” familjehem med utbildad personal han känner sedan tidigare.

Om allt går enligt plan.

Stöd och arbetsinsats

Att Viktor hamnade på Sis i Hässleholm, där de under en längre tid arbetat med att både stötta ungdomen och familjen, var egentligen en slump.

Här finns plats för 42 skolpliktiga ungdomar, som på ett eller annat sätt hamnat snett. Lokalerna är funktionella, med små enkelrum, idrottshall, gym och en innergård med bänkar dit solen når.

Det finns inga taggtrådsstängsel, men väl låsta dörrar.

– Det var svårt i början, men sen blev det nästan lite skönt. Man fick tid att fundera hur man vill att det ska bli. Att man vill ha en framtid, säger Viktor.

På Sis i Hässleholm kartläggs alla ungdomar efter behov, sedan görs en behandlingsplan.

– I teamet kring ungdomen är det inte bara jag utan det finns sjuksköterska, psykolog, behandlingssekreterare och skolpersonal, säger Petra Lundqvist.

Men det är Petra som gjort hela skillnaden. Det berättar Viktors mamma när vi träffar henne i ett prydligt radhus i utkanten av Stockholm. Och att Petra nog gjort mer än vad hon var tvungen till i sitt arbete.

– Jag tyckte att det var skitjobbigt att inte veta hur det såg ut där mitt barn bodde, i hans rum och så där. Men då skickade Petra bilder. Det var en liten grej bara, men det var viktigt där och då, berättar mamman.

Oro inför framtiden

Viktor säger att han trots allt är tacksam för hjälpen han fått på Sis, att det gjort honom lugnare. Och att livet utanför, på rymmen, var allt annat än härligt.

– Man fick ju leva liksom på gatan, och varje gång man såg polis blev man stressad. Och jag var liten. Ville egentligen bara vara hemma, men allt var knas med skolan och sen kom någon och knackade på...

Vad hade du gjort då?

– Jag var väl småkriminell kan man säga.

Han berättar om vännerna, gänget och drogerna som florerade, även om han säger att det aldrig varit hans ”grej”. Och vikten av att ha fått hjälp att hantera sina känslor.

Nu är Viktors liv i frihet i startgroparna. Och i radhuset förbereder mamman hans rum.

– Jag ska göra allt som krävs för att göra min familj stolt, säger Viktor.

Som vadå?

– Jag ska först elda upp min Gucci-keps och tömma telefonen, innan jag flyttar härifrån.

Men ett stort orosmoln är kvar. Rättegången har dragit ut på tiden. Månaderna i häktet får han räkna av vid en eventuell fällande dom, men inte året på Sis. Och heller inte de månader han bott i sitt nya familjehem.

Han kan ännu en gång bli inlåst.

När det kommer på tal viker han ned blicken och rycker på axlarna.

Vad ångrar du mest?

– Att jag inte lyssnade på mina föräldrar.

Läs även

Läs hela artikeln hos Svenska Dagbladet →

Metodai Nyheter är en nyhetsaggregator. Hela artikeln finns hos källan. Upphovsrätten tillhör respektive medium.