Sverige befann sig i en allvarlig kris för fyra år sedan. Gängkrigen rasade i alla stora städer och spred sig i snabb takt. Våra grannländer tog fram akuta handlingsplaner för att stoppa de svenska ligorna. Inget annat land i EU hade lika många dödsskjutningar per capita och även oskyldiga människor miste livet. Polisen Andreas Danman sköts till döds i Göteborg.
Kriminaliteten var systemhotande och drabbade i allt högre utsträckning näringslivet. Larmrapporter från förorten vittnade om företagare som var så hårt ansatta att försäkringsbolagen vägrade att försäkra dem. Otryggheten försvårade internationella rekryteringar av arbetskraft till svenska företag.
Stämningsläget var defaitistiskt. Ingen verkade egentligen tro att det var möjligt att vända utvecklingen. Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade misslyckats i åtta år.
”Efter en mandatperiod med Strömmer har Sverige fått en ny rättspolitik.”
Så valdes Gunnar Strömmer (M) till justitieminister. Med lång erfarenhet som advokat och som chef för organisationen Centrum för rättvisa bemästrade han det juridiska hantverket. Alla reformer var noga förberedda redan innan regeringsskiftet. Den som har jobbat på ett regeringskansli vet att fyra år är kort om tid.
Efter en mandatperiod med Strömmer har Sverige fått en ny rättspolitik. Det rör sig om en helt ny typ av lagstiftning som visitationszoner och vistelseförbud. En förverkandelag – som många menade var omöjligt att införa – så att polisen kan ta de kriminellas dyra klockor, lyxbilar, ja till och med hus.
Dubbla minimistraff för grova vapenbrott, anonyma vittnen och rätt att avlyssna gängen utan konkret brottsmisstanke. Fler fängelseplatser i Sverige och utomlands (som i princip alla andra länder som försökt misslyckats med).
Och så har det gått på rekordtid. Att göra allt detta på fyra år har krävt noga förberedelser, kortade remisstider och helgarbete.
Resultatet väcker respekt. Under årets första sex månader skedde åtta dödsskjutningar och 39 skjutningar. Det ska jämföras med totalt 62 dödsskjutningar 2022 och 391 skjutningar. Inbrott i hem och fritidshus har minskat med nästan 40 procent på fyra år, och antalet bilstölder med cirka 65 procent.
Två av de tre dominerande kriminella nätverken har enligt polisen nära på utraderats. Under årets första sju månader har 188 misstänkta gängkriminella gripits utomlands. Beslagtagna mobiltelefoner innehåller meddelanden om att “glömma Sverige”.
Resultatet beror på ett enastående arbete av polisen, Åklagarmyndigheten och Kriminalvården. Ett arbete som i sin tur möjliggjorts av den nya politiken. I somras konstaterade den biträdande rikspolischefen Stefan Hector: “Vi har ju fått överge en massa gamla sanningar, slakta heliga kor, pröva nya saker som vi aldrig gjort förut”.
”Sverige har gått från att vara ett skräckexempel till en inspirationskälla.”
Självklart finns det fortfarande allvarliga problem. Polisen varnar för att antalet gängmedlemmar fortsatt är på en hög nivå, bedrägerier fortsätter att öka och att den ekonomiska brottsligheten med förgreningar in i den organiserade brottsligheten är omfattande. Att mota detta blir ett avgörande uppdrag för nästa regering.
Men det förtar inte framgången. Sverige har gått från att vara ett internationellt skräckexempel till en inspirationskälla.
Inför valet den 13 september är det många som ställer sig frågan om Socialdemokraterna verkligen förmår fortsätta arbetet vid ett regeringsskifte. Det är en berättigad fråga. S har lagt om sin politik och driver en väsentligt tuffare kriminalpolitik.
Samtidigt visar en ny kartläggning av Dagens Nyheter att Miljöpartiet och Vänsterpartiet röstat emot regeringens kriminalpolitiska reformer i 60 respektive 65 procent. I det hyfsat närliggande området migration handlar det om nio av tio gånger.
Förra veckan röstade dessutom de fyra rödgröna partierna gemensamt nej till den andra delen av regeringens stora straffrättsreform.
Hur ska en eventuell rödgrön regering förmå driva arbetet framåt när det kommer till den organiserade brottsligheten? Mycket pekar på att vi behöver Gunnar Strömmer för att göra klart jobbet. Och framförallt justitieministerns inställning att även det omöjliga är möjligt.
Den insikten behöver nästa regering – oavsett politisk färg – ha med sig in i nästa mandatperiod. Och det gäller betydligt fler områden än kriminalitet.
”Den som vill axla ledarskapet för Sverige behöver visa att det omöjliga är möjligt.”
Ta den låga förvärvsfrekvensen bland utrikes födda. Cirka var fjärde person som är född i Mellanöstern eller Afrika var förra året arbetslös. Värst är det för kvinnor i denna grupp, där Arbetsförmedlingen i maj redovisade en arbetslöshet på cirka 35 procent för den med låg utbildning.
Den sittande regeringen har tagit fram lovvärda reformer, till exempel ett bidragstak och krav på heltidsaktivering varvat med utbildning och mer svenska. Men reformerna träffar på totalen för få människor och mycket tyder på att problemet kommer att bestå.
Eller för den delen hur vi långsiktigt ska klara av kombinationen av ett starkt försvar, en generös välfärdsstat och ekonomisk tillväxt. Historiskt har dessa tre områden haft svårt att samexistera i Sverige. Just nu är den blocköverskridande lösningen att låna till försvarsutgifterna. Det går naturligtvis inte i all framtid.
Den som vill axla ledarskapet för Sverige nästa mandatperiod behöver visa att det omöjliga är möjligt. Ge Gunnar Strömmer fyra år till.