– Här, säger Asal Karimi och pekar mot marken.
På asfalten syns fortfarande tydliga blodspår. Det var här som hennes pojkvän blev attackerad och knivskuren bara några dagar tidigare.
På måndagskvällen promenerade han i kvarteren på Lindängen. Han var på väg mot affären för att köpa läsk när han helt utan förvarning konfronterades av en man med kniv.
– Han skar mig i benet och huvudet. Jag hade blod på hela kroppen, säger pojkvännen.
Två personer blev vittnen till händelsen och ringde 112. Samtidigt flydde gärningsmannen från brottsplatsen. Minuter senare anlände polis och ambulans till kvarteret. Vid det laget hade Asal Karimi, som befann sig i närheten, sprungit till pojkvännen.
– Jag var i chock och helt hysterisk, säger hon.
Medan pojkvännen låg på båren i ambulansen försökte hon gråtandes och skrikandes förklara för polisen att hon var brottsoffrets flickvän. Men enligt Asal Karimi var det ingen av dem som lyssnade.
– Fyra poliser tryckte ner mig på marken. De satte handfängsel på mig. Jag skrek, säger hon.
Och det skulle bli värre. Asal Karimi tar en paus och torkar tårarna från sitt blåslagna öga.
– En av poliserna slog mig i ansiktet medan jag låg på marken. Jag var helt försvarslös.
Både pojkvännen och Asal Karimi fördes till akutmottagningen. Asal, i polisbil, pojkvännen i ambulans. Läkare kunde snabbt konstatera att knivskadorna inte var livshotande.
– Men jag var chockad och blev medvetslös efter det som hade hänt, berättar han.
Medan pojkvännen undersöktes av vårdpersonal höll polisen förhör med Asal Karimi om knivattacken. Enligt henne var det först då som poliserna förstod att hon faktiskt var brottsoffrets partner.
Efter förhöret ville hon anmäla polisen som hade slagit henne.
– De sa till mig att det inte fanns resurser till det just nu, säger hon.
Först dagen därpå, då paret blev utskrivna från sjukhuset, kunde hon göra en anmälan.
– Vi hade sjukhuskläderna på oss när vi åkte till Rättscentrum. Det är ju helt sjukt, säger hon.
Med några dagars distans till händelsen är Asal Karimi fortfarande skärrad. Och förbannad.
– Ingen ska behöva gå igenom det jag har gjort. Min pojkvän var knivskuren. De borde visa lite empati istället för att misstänka mig, säger hon.
Du beskriver dig själv som chockad och hysterisk efter händelsen. Har du någon förståelse för att polisen behövde lägga ner dig på marken?
– Nej. Jag har aldrig använt våld mot någon så varför ska de använda våld mot mig? De borde ha tagit mig åt sidan och försökt att lugna ner mig.
Menar du att poliserna istället gjorde situationen värre?
– Ja, och det är verkligen illa. Polisen ska ge samhället trygghet och istället misshandlar de mig.
I ett mejl till Sydsvenskan meddelar Polismyndigheten att man inte kan uttala sig om det enskilda ärendet.
”Poliser arbetar dagligen i utsatta, pressade och ibland potentiellt farliga situationer där det ställs höga krav med snabba beslut. Känner man sig felaktigt behandlad vid ett polisingripande välkomnar vi att man gör en anmälan”, skriver polisens presstalesperson Filip Annas.
Asal Karimis anmälan kommer nu att granskas av SU, Avdelningen för särskilda utredningar. Det är den instansen som utreder när poliser anmäls för brott i eller utanför tjänsten.