Nu börjar skolorna igen i Lund. För många barn är det något att längta efter, för andra kan skolstarten kännas lite tyngre. Oavsett vilket tror jag att vi vuxna behöver påminna oss om en sak: barnen behöver att vi samarbetar.
Det finns inga perfekta föräldrar. De flesta försöker få vardagen att fungera så gott de kan. Samtidigt växer barn i dag upp i en värld som förändrats snabbt. Spel, sociala medier och ett ibland väldigt hårt språk på nätet är en del av deras vardag. Det som händer där stannar inte alltid där, utan följer med till skolan, kompisarna och fritiden.
Därför behöver vi vuxna vara närvarande. Fråga vad barnen gör på nätet, lyssna och våga sätta gränser. Att säga nej ibland eller reagera på ett dåligt språkbruk är inte att vara hård. Det är också omsorg.
Jag tycker att samma sak gäller när barn har olika svårigheter eller diagnoser. En diagnos kan hjälpa oss att förstå varför något blir svårt och vilket stöd barnet behöver. Men förståelse behöver inte betyda att vi slutar vägleda.
Ett barn kan behöva höra: ”Jag förstår att det blev svårt för dig, men vi försöker igen och jag hjälper dig.”
Det handlar inte om att lägga skuld på barn. Det handlar om att hjälpa dem att växa, säga förlåt när någon blivit ledsen och förstå att det vi gör påverkar andra.
När ett nytt läsår börjar i Lund hoppas jag därför att hem och skola kan möta varandra med lite mer nyfikenhet och lite mindre misstänksamhet. Vi kommer inte alltid att tycka lika och vi kommer alla att göra misstag.
Men barnen behöver vuxna som pratar med varandra, inte om varandra.
Vi behöver inte vara perfekta. Det räcker långt att vi finns där, sätter gränser när det behövs och hjälps åt när det blir svårt.
Nilofar Sherinbek, Lund