Andreas Almgren hade vunnit 10 000-metersfinalen i överlägsen stil och var mitt i sitt ärevarv.
Men i Alexander Stadiums ena kurva fick han stanna till.
Samuel Pihlström och övriga löpare i 1 500-metersloppet gjorde sig redo för start.
Almgren och Pihlström har delat rum på landslagshotellet och i veckan har de pratat om möjligheten att få fira varsin medalj tillsammans, väl medvetna om att loppen skulle springas efter varandra.
– Jag blev helt inne i hans lopp och stod bara still där och följde det. Men när det var 300 meter kvar släppte jag Samuel lite med blicken för det kändes som han inte hade dagen. Han försökte gå om lite tidigare i loppet men föll tillbaka in, säger han.
Såg något gult
Sagt och gjort släppte Almgren sin rumskompis med blicken och följde täten. Då fick han se någon komma farande.
– ”Shit, det är ju någon gul där”, tänkte jag. Samuel kom som en jävla pil på upploppet. När jag såg att han tog det där silvret ... det var helt klart det snabbaste jag har sprungit i dag när jag rushade till honom.
17 minuter efter att Andreas Almgren hade vunnit sitt EM-guld knep Samuel Pihlström silvret på 1 500 meter efter en urstark spurt.
– Vi har pratat lite de senaste dagarna om att vi har loppen precis efter varandra, tänk vad kul det skulle vara om vi kunde få fira ihop nere på banan med medaljerna. Sen så har vi sagt att ”nej, men det här får vi inte prata om. Vi får inte jinxa det här". Men att det blir det på det här sättet nu, det kan ju inte bli bättre, säger Almgren.
”Svårt att sätta ord på det”
Pihlström stod och väntade på att gå in på arenan när han såg vad Almgren sysslade med inne på arenan.
– Det var precis när jag stod i ”call room”. Det gav mycket energi när jag såg honom krossa alla andra på 10 000, säger Pihlström.
Att sedan få förenas med Almgren i en blågul medaljyra är något han aldrig kommer att glömma.
– Det är en otrolig glädje. Att få möta Almgren där efter mållinjen är helt otroligt. Jag är otroligt stolt och svårt att sätta ord på det.
”Bästa på länge”
På läktaren följde en stolt förbundskapten. Kajsa Bergqvist var mäkta stolt och höll inte igen när hon beskrev det.
– Jag har varit med om många fantastiska ögonblick i det här jobbet. Men den här kvarten med Andreas och Samuel var när det var som bäst.
– Är det en av de bästa friidrottskvällarna vi har haft i Sverige?
Ja, absolut. Det finns många bra kvällar men den här är den bästa på länge.