Vår Dominobroder har lämnat oss. Efter en längre tids sjukdom så föll ännu en bricka den tionde juli i år. Nr två efter Löfvets bortgång 1999.
Löfvet sitter nu på ovanvåningen och är mycket spänd, otålig, förväntansfull och nyfiken. Det är mestadels munterheter, äventyr, överraskningar, finurligheter och en del motgångar och felsatsningar som ska redovisas. Det tillhör livet. Ture har fokus inställt på alla framsteg, utvecklingar, vinster, patienter, dråpliga historier och händelser som Ture har haft den stora förmånen att få medverka till och själv uppleva. Vi ser nu hur dessa två sorgfria herrar kokar ihop en lunta av sanna historier som kan bli en ny bok - Löfvet 3!
Ture föddes den 24 augusti 1950 och växte upp i en liten fiskeby i östra Blekinge. Ture hade läshuvud och var bäst i klassen.
Efter studenten upplevde Ture att Lunds universitets medicinska fakultet kallade och han följde villigt dessa locktoner innehållande lundalivets alla delar med akademiska fördjupningar, fester, nationsliv med mera. I Lund träffade han sin första fru, Marie. De har tre barn tillsammans - Sandra, Frans och Felix. Senare gifte Ture om sig med Kim.
Ture gjorde sin AT-tjänstgöring i Ystad i slutet av 70-talet. Ystads lasarett var välkomnande och tillåtande. Sjukvården behövde nytt ungt blod när vården gick från mestadels palliativ vård till ett modernt utredande, behandlande och botande sjukhus.
Tures utbildning på Sjöbo vårdcentral blev avgörande för hans specialistval. Även om Sjöbo saknar havskust så trivdes Ture som en laxfisk i vattnet. Fiske och jakt kring gården vid Torhamn var annars viktiga delar av hans liv. Ture var färgstark, målinriktad och som alla i Dominoklubben - apart. Annars platsade man inte i gänget - något många andra presumtiva kandidater har fått inse och erfara.
Ture levde sannerligen ett spännande, varierande och innehållsrikt liv under sin klassresa men han hade kvar sina rötter i det enkla livet i en jaktstuga eller kring en fiskebåt där han av sin far Karl-Einar, lärde sig dra in fiskegarn med bara händerna även om vattnet var vid nollan. Samma händer som senare, instoppade i en läkarrock, varsamt och diagnossäkert, kunde hjälpa befolkningen kring Sjöbo som Ture beundrade och hade stor respekt för och som egentligen i mångt och mycket var precis likt Ture själv.
Kärleken till lokalbefolkning var också besvarad vilket kanske blev naturligt för en enkel, okontroversiell person som ville väl, var förnöjd med att sköta sitt och utan egentliga högre ambitioner förknippade med Regionens klätterställningar.
Vi minns även med stor tacksamhet våra pokerträffar och resor. Ture lever i högsta grad kvar men borde även belönas med en minnessten eller gata i Sjöbo där Ture Andersson helt enkelt var Doktorn.
Han kan stolt se tillbaka på ett händelserikt liv som gett ett överflöd av minnen - väl värda att återge i en bok. Vi tackar Ture innerligt för att vi under ett halvt sekel haft förmånen att få umgås med Ture i vardag och fest och ser framför oss hans underfundiga leende - tyst men ändå talande.
DOMINOKLUBBEN
Ole S. Olesen, Ingemar Sernbo, Ragnar Johnsson, Ewald Ornstein, Stefan Lewold, Hans Säveland