Både förbundskapten Kajsa Bergqvist och Urban Aruhn har på nära håll sett Andreas Almgrens tuffa resa från botten till toppen.
När tårarna är torkade efter 31-åringens överlägsna EM-guld på 10 000 meter är det de svåra stunderna som pekas ut som främsta anledning till att känslorna svallar på Alexander Stadium i Birmingham.
– Jag har följt Andreas sedan han var 13-14 år, genom samma klubb i Sollentuna, säger Kajsa Bergqvist som även hon tävlade för Turbergs FK som höjdhoppare.
Hon fortsätter:
– Att få se honom kämpa sig tillbaka – steg för steg för steg – efter att ha varit nere på botten, till att ta VM-brons i fjol och nu få den här fullträffen ... han är så jäkla bra.
Almgren inledde karriären som 800-meterslöpare och tog bland annat ett JVM-brons för tolv år sedan. Därefter följde en lång episod av motgångar och skador som aldrig ville ta slut; mellan 2015 och 2022 kunde han inte medverka i ett enda mästerskap.
Lösningen blev en satsning på långdistanslöpning och ett nytt träningsupplägg som varit lika skonsamt som effektivt. Genom att skala bort högintensiv träning knäckte han koden för hur han skulle få en lång och skadefri karriär.
– Det här visar hur bra det går när man får den här kontinuiteten, säger Almgren och blickar tillbaka på sin historia.
– Om två veckor är det exakt tio år sedan jag fick börja gå igen efter min fotoperation 2016. Då hade jag haft en ortos och kryckor hela sommaren. Det tog sin tid – men jag fick guldet till slut. Nu ska jag bara passa på att njuta av det här.
När den regerande Europamästaren Dominic Lobalu och fjolårets världsmästare Jimmy Gressier var avhängda blev det svårt för Urban Aruhn att hålla ihop det uppe på läktaren.
– Jag är ju en känslomänniska. Någonstans har man väl ett hjärta. Jag tänkte att i dag ska jag inte gråta, men när man såg vad som hände … det blir ju stort. Jag vet ju hur mycket han har slitit för det här – varje dag, säger han.
Dessförinnan var det däremot en nervpärs när Almgren ryckte i loppet betydligt tidigare än planerat.
– Jag var alldeles yr. Det var fruktansvärt. Men jag säger bara en sak: Gud vad man önskar att alla fick uppleva det man själv har fått göra här. De känslorna och den lyckan efteråt, säger Aruhn.
Hur stort är det här historiskt i svensk långdistanslöpning?
– Anders Gärderud har ju ett guld på ett OS. Det är större. Men på det sättet som Andreas gör det vet jag inte om det finns något större i historien. Jag träffade Andreas 2012. Det är en lång resa och det är mycket tråkigt som har hänt, men när det har varit tufft så uppskattar man det ännu mer när det går bra.
Almgren igen:
– Jag vet att Urban är en känslomänniska. Vi har varit tillsammans så länge, med toppar men också väldigt djupa dalar. Så det är väldigt kul att vi fick uppleva det här ihop.
– Ja. Det här är definitivt roligare. Det kan jag lugnt säga. Inte bara för guldet men också för att jag gör det på det här dominanta sättet. Det blir inte bättre.