Enligt Arbetsmiljöverkets sammanställning dör omkring 3000 människor varje år i Sverige i förtid på grund av arbetsrelaterade sjukdomar. Utöver detta tillkommer 30 till 50 dödsfall årligen i arbetsplatsolyckor. I Västra Götaland och Halland motsvarar detta totalt kring 325 förtida dödsfall per år på grund av arbetet.
Vi som arbetar inom arbets- och miljömedicin möter människor vars arbetsmiljö orsakat eller bidragit till sjukdomar som exempelvis astma och KOL, hjärtkärlsjukdomar, cancer, stressrelaterade besvär, smärttillstånd och svåra vibrationsskador som orsakar livslånga besvär. Var fjärde arbetande svensk har upplevt arbetsrelaterade hälsobesvär under det senaste året. Det motsvarar cirka 1,3 miljoner människor som på grund av sitt arbete har besvär som hosta, muskelvärk, känselbortfall eller sömnproblem.
Sverige ses ofta som ett föregångsland. Det är därför anmärkningsvärt att det inte väcker mer uppmärksamhet att flera tusen människor dör i förtid och att över en miljon har hälsobesvär på grund av brister i arbetsmiljön. Förutom mänskligt lidande medför det stora samhällskostnader i form av sjukskrivningar och produktionsbortfall. Pengar som skulle kunna användas förebyggande.
Sedan Arbetslivsinstitutet lades ner 2007 står Sverige som enda land i Skandinavien utan ett oberoende nationellt kunskapscenter som aktivt bedriver forskning inom arbetsmiljö och hälsa
Varför händer det så lite på arbetsmiljöområdet? Det finns ingen enskild förklaring, men nedmonteringen av de instanser som främjar en god arbetsmiljö har tyvärr pågått en längre tid. Sedan Arbetslivsinstitutet lades ner 2007 står Sverige som enda land i Skandinavien utan ett oberoende nationellt kunskapscenter som aktivt bedriver forskning inom arbetsmiljö och hälsa. Sverige släpar också efter med flera lagligt bindande hygieniska gränsvärden som anger hur mycket en arbetare får utsättas för under en arbetsdag. Till exempel är det svenska gränsvärdet för kvarts (som finns i stendamm) dubbelt så högt som i Norge, Danmark och Finland. Det innebär i praktiken att svenska arbetare tillåts utsättas för en högre risk att få allvarliga sjukdomar som lungfibros och lungcancer än i våra grannländer. Vi efterlyser samma satsningar inom området arbetsmiljö och hälsa som vi ser i övriga Skandinavien. Arbetsmiljöarbetet måste gå framåt, inte bakåt!
Arbetsmiljölagstiftningen ställer höga krav på arbetsgivaren och bygger på att denne ska göra riskbedömningar som grund för arbetsrutiner och åtgärder. Men för att göra dessa bedömningar krävs ofta djupgående kunskap om såväl arbetsmiljö som hälsorisker.
Gått i pension
Här har företagshälsovården en viktig roll i att utföra arbetsmiljömätningar, undersöka personal med hälsobesvär samt genomföra de medicinska kontroller som enligt lag krävs för vissa arbeten. Men, mycket av den kompetens som företagshälsovården besitter har redan gått eller håller på att gå i pension, och behovet att utbilda nya medarbetare är akut. Trots detta saknas huvudman och finansiering för utbildningen av nya företagsläkare och arbetsmiljöingenjörer. Företagsläkarutbildningen var ett av de uppdrag som förr låg hos Arbetslivsinstitutet.
Följden har blivit att vi i många av de frågor som kommer till oss ser ett begynnande kunskapsglapp inom arbetsmiljöfältet, delvis beroende på utbildningar med alltför låga krav på kunskaper inom naturvetenskapliga ämnen. Karolinska institutet har nyligen tagit över uppgiften att nationellt samordna de utbildningar som finns, men kommer inte att bedriva kurser i egen regi.
Frågan är vem eller vilka som ska utbilda framtidens arbetsmiljöingenjörer och företagsläkare? Erfarna kollegor i företagshälsovården har redan gått i pension. Till skillnad från övriga medicinska specialiteter saknas regional finansiering för utbildningen till specialistläkare inom företagshälsovård.
Nationellt institut
I regeringens arbetsmiljöstrategi för 2026–2031 omnämns företagshälsovården endast fyra gånger, och de konkreta satsningarna inom området är få. Vi menar att frågan om en god och hållbar arbetsmiljö behöver få ett betydligt större utrymme i det politiska rummet och uppmanar därför alla riksdagspartier att:
– Återupprätta ett nationellt institut för arbetsmiljöforskning.
– Säkra och finansiera utbildningen av nya företagsläkare och arbetsmiljöingenjörer som ett led i att förebygga arbetsrelaterade sjukdomar och hälsobesvär.
– Göra arbetsmiljö till en prioriterad fråga i valrörelsen.
Gunilla Runström Eden, yrkeshygieniker och forskare inom arbets- och miljömedicin
Sandra Johannesson, yrkeshygieniker och forskare inom arbets- och miljömedicin
Therese Klang, yrkeshygieniker och doktorand inom arbets- och miljömedicin
Annika Paldanius, specialistläkare i arbets- och miljömedicin
Helena Sandén, överläkare och docent i arbets- och miljömedicin
Leo Stockfelt, överläkare och docent i arbets- och miljömedicin