Sedan den 19 juli är det förbjudet för stora företag att förstöra osålda kläder, skor och accessoarer.
Europeiska miljöbyrån uppskattar att mellan 4 och 9 procent av textilprodukterna som sätts på marknaden i Europa förstörs innan de används. Det motsvarar omkring 264 000–594 000 ton om året.
Att kläder blir över kan ha flera förklaringar, enligt Sandra Roos, hållbarhetsdirektör på Kappahl Group och tidigare forskare inom miljösystemanalys.
– Det är jättebra att man inför lagar. Det är ju helt sjukt att man får destruera osålda kläder, säger hon.
Än så länge gäller förbudet bara osålda kläder, klädtillbehör och skor. Andra typer av osålda konsumentvaror kan fortfarande förstöras.
Sandra Roos tror att fler produktgrupper kommer att omfattas framöver.
– Textilbranschen är väldigt genomlyst och det finns en större medvetenhet om problemen. Men det finns flera branscher som också förstör osålda produkter, säger hon.
Varför förstörs kläder?
Sandra Roos pekar på fyra förklaringar till att osålda kläder förstörs. En är bristande returhantering. En annan är att företag vill undvika att sänka priset.
– Det finns lyxvarumärken som bränner produkter för att försvara sin prisposition. De vill inte heller ha för många reor eller donera, säger hon.
För mindre företag kan fabrikernas minimikrav samtidigt tvinga fram större beställningar än de räknar med att sälja. Den fjärde förklaringen är snabba modetrender.
– Om man är på de här ultrasnabba trenderna får man fler plagg som kanske inte kan säljas nästa år.
Det är bland annat sådana beteenden som EU nu vill komma åt. Sandra Roos välkomnar lagstiftningen:
– Det är jättebra att alla företag ska spela efter samma regler.
Vart femte klädesplagg returneras
Erik Sundin, professor i hållbar produktion vid Linköpings universitet, tror att företagen nu behöver bli mer aktiva för att hitta köpare till varor som blir över. Hur de gör det kommer att skilja sig åt.
– Det kan nog vara lite olika beroende på vilket företag och vilka kläder man säljer.
En annan fråga är returerna. Omkring vart femte klädesplagg som köps på nätet returneras, enligt EEA. Av de returnerade kläderna uppskattas mellan 22 och 43 procent i dag förstöras.
Sundin tror att företagen kan försöka få ner returerna, exempelvis genom bättre storleksinformation eller förändrade returvillkor.
– Det kan vara att man lägger till någon slags returavgift. Då kanske konsumenterna tänker till och inte tar hem tre olika storlekar, säger han.
”Tvingar företag att tänka om”
En annan lösning är att försöka minska mängden varor som blir över från början, enligt Erik Sundin.
– Det kan vara att man inte producerar lika mycket längre och inte har lika stora lager. Men det kan också vara att man försöker hitta nya sätt att sälja varorna.
Sundin tror också att bättre prognoser kan bli viktigare. Företagen kan använda mer försäljningsdata och AI för att försöka förutse efterfrågan.
– Nu när det blir en kostnad för företagen behöver de bättre prognoser och beräkningar än tidigare.
”Inte konsumenternas ansvar”
Sandra Roos bedömer att svenska modeföretag generellt ligger längre fram i hanteringen av osålda varor och returer än många andra europeiska länder. Samtidigt tror hon att få konsumenter känner till vad som sker bakom kulisserna.
– Jag tror tyvärr inte alls att man har förstått hur mycket osålda plagg som har förstörts, säger hon.
Men ansvaret för att förändra det ska inte ligga på den som handlar, menar Roos.
– Jag tror inte man kan lägga bördan på konsumenten. Det är bra att den här lagstiftningen kommit. Det ska vara olagligt att förstöra osålda varor för det är en helt galen affärsmodell.