Den norska duon tar sin harmoniska lo-fi-pop till Way out west. Men de hade förtjänat en bättre scen och omgivning, skriver DN:s Gabriel Zetterström.
Konsert
Smerz
Scen: Höjden, Way out west
Ifjol förgyllde norska Smerz musikåret med harmoniska albumet ”Big city life”. Sprungna ur den köpenhamnska, konstnärliga indiescenen med en estetik som minner om ”Brat”, men samtidigt med ett tydligt och eget uttryck.
Många har lockats upp till Höjden, här samlas generation z med de som printat ut dagens program på papper. Catharina Stoltenberg och Henrietta Motzfeldt skiftar på sång, två olika scenpersonligheter som verkligen kompletterar varandra. Musikaliskt är det enhetligt utan att bli statiskt, den utpräglade lo-fi-popen i skiftande tempo och intensitet. Det blir förlösande elgitarr-riff på underbara ”Feisty”, tryck i ”Roll the dice” och den så vackra – kongenialt betitlade – ”Dreams”.
Men det framstår som en gåta att arrangörerna inte bokat Smerz på, säg Stay out west eller i Linnétältet. Man fattar tanken, det är idylliskt uppe bland träden, ja, men publiken tycks tolka omgivningen och duons lugna tilltal som en förevändning att prata med varandra. Musiken landar kanske inte som den borde.
Smerz är utan tvekan coolast på festivalen, och när The Verve-stråkarna ebbar ut på avslutande ”You got time and I got money” är känslan: de hade förtjänat mer.