Publicerad 19.54
LIVADI/CHORA, ASTYPALEA. Vattnet i reservoaren är snart slut.
Myndigheterna har tvingats att akut hyra in en avsaltningsanläggning.
– Min son får utslag av kranvattnet. Jag badar honom bara i flaskvatten, säger en 38-årig småbarnspappa.
Den heta vinden tar fart uppe på höjden, sveper ner över den torra jorden med gula tistlar och visset gräs. Det är torrt, torrt, torrt.
Den enda fukten här finns i luften. Från den molnfria himlen lyser solen obarmhärtigt på turister som skyndar från skugga till skugga i Chora, huvudorten på ön.
Aftonbladets team besöker den fjärilsformade grekiska juvelen Astypalea i ögruppen Dodekaneserna, nära den turkiska gränsen. Här utropades ett nationellt nödläge i mitten av maj, precis som på öarna Alonnisos, Leros, Karpathos, Patmos, Symi och Tinos.
Den naturliga reservoaren i samhället Livadi, frágma, var då bara på en sjättedel av den normala nivån. Vattnet beräknas räcka i några ynka månader till för invånarna.
På vintern lever här runt 1 300 personer – under turistsäsongen kommer drygt 30 000 till ön.
Få av de bofasta öborna som Aftonbladet träffar vill prata öppet om vattenkrisen.
Den 38-årige småbarnspappan är dock starkt kritisk till hur vattenförsörjningen sköts:
– Det har alltid varit dålig kvalitet på kranvattnet som tagits från reservoaren och vattenledningarna till mitt hus är gamla. Kvaliteten på vattnet kanske är bättre nu, men man vet inte vad myndigheterna har blandat i det. Jag kommer inte att använda det innan jag ser en kemisk analys, säger han bestämt.
– Vi i familjen använder flaskvatten som dricksvatten, för att laga mat och för att duscha.
I en klädaffär längs huvudgatan i Chora säger en 41-årig kvinna samma sak.
– Jag badar aldrig mina barn i kranvattnet, bara i flaskvatten. När jag använde kranvatten fick mina barn eksem.
En 32-årig invånare från Livadi hällde upp vatten i sin skurhink för att torka golven. Vattnet såg ut som om hon redan skurat klart. När hon sedan hällde upp vatten i ett glas såg det helt vitt ut.
– Jag vågar inte dricka vattnet. Och när jag tvättar håret med det får jag eksem i hårbotten, säger hon.
Uppför alla backar och till synes ändlösa trappor, högt uppe på berget i Chora, driver syskonen Pavlea en traditionell grekisk restaurang. De är från Aten och har semestrat på ön i 25 år, men Evi, 46, flyttade permanent till ön 2009 när hon plötsligt blev kär. Lillebror Dimitris, 43, kom efter för 15 år sedan.
Själva restaurangen är inrymd i huset som varit i släktens ägo i generationer. Där gästerna slår sig ner, på andra sidan gatan bland träd och nyplanterade växter, ser man inga spår av kyrkogården som fanns till för 60 år sedan.
I dag använder de kranvatten för att laga maten, men syskonen har låtit installerat extra filter.
– Vi använder flaskvatten för att dricka. Men nu i augusti kommer många turister hit. Då räcker inte vattnet, säger Dimitris.
– Vi hoppas att det ska bli bättre nästa år, att det ska regna i vinter. Vi oroar oss hela tiden, säger Evi och pekar på att allt fler skaffar pool på ön – något som ju sväljer stora mängder vatten.
I semesterparadiset Livadi finns runt 150 bofasta. Här bor Maria Kantaratou, 78, i huset som hon har ärvt av sina föräldrar. På tomten finns ett hotell som drivits sedan 1974.
– Vi är illa ute om det inte regnar i år. Alla är oroliga, säger hon.
Livadi är en av öns två mest fruktsamma områden. Men i år är jorden brun och torr mellan fruktträden.
– Problemet blir större och större. Min tid är snart ute, men vad ska hända med de unga? Det finns mindre vatten och det är svårare att odla. Förr hade vi vindruvor, hela Livadi var fullt av vindruvor och olika sorters träd, som olivträd. Nu finns det fler apelsinträd i stället, säger Maria.
– Men förr fanns det också folk som tog hand om odlingarna. Vi odlade allt som behövdes på ön. Nu bryr sig inte lika många om att plantera och odla grönsaker och frukt. Unga lever på ett annat sätt nu, ingen tar hand om odlingsmarken.
Dottern Roula, 44, bor i Chora, men hjälper till att ta hand om gästerna under den korta turistsäsongen.
– Här använder vi vatten från frágma, reservoaren. Vi har bra filter, men vi använder det inte till matlagning och till kaffe, säger hon.
– Jag och min man köper dricksvatten. 20 sexpack i månaden.
Det motsvarar 180 liter och kostar totalt cirka 350 kronor varje månad. 4 200 kronor per år.
I Chora, där Roula bor, används avsaltat kranvatten sedan en månad tillbaka.
– Jag märkte ganska snabbt att känslan efter att jag hade tvålat in händerna var annorlunda. När jag försöker skölja bort tvålen så känns huden klibbig och sträv. Som att tvålen fortfarande är kvar på huden, hur mycket jag än sköljer, säger hon.
Roula går genom hotellets trädgård till den gamla brunnen från 1950-talet. I maj kopplades byn bort från det kommunala vattenledningssystemet och brunnen har varit räddningen.
Men vattennivån i den har sjunkit dramatiskt. Långt där nere går det att skönja botten.
– Det blir bara värre och värre. Alla ser fram emot regnet som förhoppningsvis kommer, säger hon.
I utkanten av Chora kommer Panormitis Maveroweati, 14, ut från en livsmedelsaffär med sin mamma Markella, 41, och lillebror Mike, 10. ”Inte Michelangelo”, säger han.
Panormitis fungerar som tolk och berättar om kampen för att kunna använda dricksvatten. Familjen har ingen bil och varje dag tvingas de gå i en kvart med det inköpta dricksvattnet i kassar. Det handlar om sex–sju liter dagligen.
– Många använder kranvattnet för att laga mat. Men att dricka det … det är giftigt, säger han.
Manos, 19, är född på ön, men bor han i Aten och pluggar matematik vid universitetet i Patras. Varje sommar återvänder han till barndomshemmet.
Just nu jobbar han med att köra ut vatten, sju dagar i veckan. Det är bråttom att hinna leverera till alla som vill ha – runt 30 ställen dagligen.
Hur många liter kör du ut varje dag?
– Jag vet inte. Massor, säger han och sveper med armen mot flaket.
Där samsas 1,5-litersflaskor i sexpack med 33 centilitersflaskor i trettiopack och några få flaskor med Fanta och Coca-Cola.
– Det handlar om flera hundra liter varje dag, säger han innan han hoppar in i den lilla lastbilen och kör i väg.
Atenbon Anna, 50, har kommit till Livadi för en månadslång semester. Här är hennes mamma uppväxt och Anna har tillbringat alla sina somrar här.
I hennes morbrors trädgård intill huset försöker tomater och paprika överleva i torkan.
Nu gör sig Anna redo för att ta sina syskonbarn Lazarus, 10, och Lida, 3, till stranden. De stannar upp för en stund.
– Vi använder inte vattnet från dammen till mat och vi dricker det inte. Men vi duschar i det. Först använder vi kranvatten och sedan avslutar vi med att skölja av det med flaskvatten, säger hon.
Bakom en vitkalkad mur står fikonträden på rad i trädgården. Men frukterna är små, en del av dem har torkat ihop och är gula och hårda.
I slutet av en stenlagd gång sitter George Orafanos, 71, i en brun plaststol i skuggan. Han kommer från Youngstown i nordöstra Ohio. Huset fick hans mamma som hemgift av sina föräldrar när hon gifte sig 1934.
I år kom han hit i början av juni och ska stanna i totalt fyra månader.
– Jag har inte planterat något i år. Det blir varken gurkor, tomater eller paprika. Det är så torrt och jag låter jorden vila istället, säger han.
George reser sig och går in genom nätdörren till köket för att brygga kaffet som han tagit med sig från USA. Vattnet till kaffemaskinen häller han upp från en flaska. Flera sexpack med 1,5-litersflaskor står uppradade på golvet längs väggen.
Han beställer en pall vatten inför varje besök på ön och får den levererad till huset.
– Jag dricker aldrig kranvatten, säger George.
För fruktträden i trädgården är räddningen hans 15 meter djupa brunn.
– Det är uppenbart att klimatet har förändrats sedan jag var barn. Vindarna,
Astypalea har haft problem med torka historiskt och nivån i dammen har enligt öns borgmästare Nikolaos Komineas till och med varit lägre. Senast läget var akut var 2020. Men i dag är befolkningen större och turismen har ökat.
– Regnar det inte här nästa år är det katastrof, säger George.
Vattenförbrukning inom EU år 2020
Källa: Eurostats. Följande EU-länder saknar ett jämförbart hushållsvärde i Eurostats serie för 2020: Estland, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Portugal och Slovakien.