Inbäddat innehåll
Mattias Oscarsson är biträdande kulturchef.
Ingenjören Tim Berners-Lee skapade år 1989 den del av internet som de allra flesta använder sig av: World Wide Web. När han vid tjugofemårsjubileet fick frågan om något överraskat honom vad gällde utvecklingen svarade han kittens (kattungar).
Internet och katter är den stora digitala kärlekssagan (ja vid sidan av internet och pornografi, då).
Katten har kallats för teknologins inofficiella maskot och har utnämnts av New York Times till ett ”grundläggande byggblock i Internet”. Den första kattvideon på Youtube laddades upp 2005 och nu publiceras många miljoner kattklipp årligen. Enstaka katter, som Grumpy Cat (2012-2019), Lil Bub (2011-2019) och Mauru (2007-2025) har blivit stora stjärnor. Det har till och med kommit böcker om hur du ska marknadsföra din katt för att bli ekonomiskt oberoende. Och vem kan värja sig mot ett klipp som, exempelvis, ”Surprise kitty”, där en matte kelar med sin kattunge? Du har säkert sett det, liksom över hundra miljoner andra.
Inbäddat innehåll
Hur blev det så här? Även om fenomenet till viss del är kulturellt betingat (i Afrika påstås det vara vanligare med klipp på getter och fjäderfän) tycks kattklipp fungera fantastiskt som både underhållning och en form av rogivande terapi över hela världen.
Självklart har det forskats mycket i ämnet. Psykologer har menat att katternas uttryckslösa poker face gör att vi lätt projicerar mänskliga känslor på dem.
Det stämmer säkert, men så är det ju med de flesta däggdjur med en ansiktssymmetri som påminner om vår egen. En annan förklaring som jag själv som kattägare däremot kan instämma i är att det är katters oberäknelighet och vildhet som gör dem så underhållande och så spännande.
Att ha katt är som att ha en trickster i ditt välordnade hem, ett element av kaos som påminner oss om att vi aldrig riktigt kan tämja naturen. Inte undra på att katten i forntida kulturer, exempelvis Egypten, sågs som ett magiskt djur.
Hundarna? Visserligen uppskattas det att det finns fler klipp av hundar på nätet – men vad gäller klipp som verkligen blir virala vinner katten, felis catus. Hundar är för inställsamma och för förutsägbara, och effektiv humor bygger på överraskningsmoment. Hur kommer din katt exempelvis reagera om du ger den en tom kartong eller lägger en gurka bakom den? (många katter tror att gurkan är en orm, och reagerar därefter).
Inbäddat innehåll
Men kanske att denna digitala kärlekssaga går mot sitt slut nu. Kattklippen har blivit ett fenomen i en revolutionär era av autenticitet, en demokratisering av både bild och film. Först kom distributionsplattformar som Youtube (2005) och sociala medier som Facebook (2006), och mot slutet av 00-talet blev hvar och en sin egen hovfotograf tack vare de smarta mobilerna. Visst kunde man fixa och trixa med Photoshop, men det var det autentiska som var själva grejen i allt från kattvideor och skogsturkar till bruden-råkar-ramla-över-bröllopstårtan. Det satte också sitt avtryck i konsten, där bland andra Ruben Östlund började ta inspiration av det okonstlat filmade dokumentära materialet som likt en lavin vällde in i våra telefoner och laptops.
Sedan ett tag, jag skulle säga sedan hösten 2025, så lever vi inte längre i verklighetens tid utan overklighetens. Det var då AI-genererad film började bli så bra att den omöjligen gick att skilja från verklig film. Om du nu tycker – men hey, vänta, nätet är ju fullt av artificiell AI-slop – så kolla när klippet laddades upp. Den tid då människor hade perfekt hy eller fick sex fingrar på händerna är sedan ett år tillbaka ancient intelligence.
Notera det korta klippet nedan, framtaget med AI-verktyget Seedance på ett par minuter. Utifrån en fridfull stillbild av mina två katter Jördis och Aslan i badrummet har jag genererat ett digitalt kattbråk. Varenda ruta, om man använder pausknappen, ser realistisk ut – och ingenting i rörelsemönster eller hur kattkropparna reflekteras i badkaret avslöjar att detta aldrig har hänt.
Inbäddat innehåll
Det kan vara trivialt att bry sig så mycket om kattvideor när AI-slop till och med letar sig in i SVT:s nyhetsrapportering (som när ”Agenda” förra hösten visade ett bråk i New York mellan en lokalpolis och en ICE-agent) och USA:s president lägger ut fejkade filmer.
Eller nej, egentligen inte. Den samlade glädje som dessa klipp genererat över hela jorden kan inte värderas i pengar. Nu är pälsfesten slut. Vila i frid, kattvideon. Men vi får i sorgen inte glömma att det redan nu på nätet finns fler timmar autentiska kattvideor än vad en människa hinner konsumera under en livstid.
DEN HÄR VECKAN…
Såg jag inte: Solförmörkelsen. Nej, jag tillhörde inte dem som frestades av att ta mig till havet för att stå och glo i en skokartong. Och inne i Malmö syntes ingenting alls. Den norrländske bartendern på mitt stamställe kommenterade spektaklet med ”äsch, där jag kommer ifrån är det ju ändå solförmörkelse halva året”.
Lyssnar jag på: Apropå astronomi. Legendaren Roger Penrose, nobelpristagare i fysik, fyllde 95 år förra helgen – men dyker fortfarande upp i populärvetenskapliga poddar. Hans lugna stämma, öppenhet för nya idéer och ödmjukhet inför hur lite vi egentligen vet om universum är en lisa för själen i en tid av tvärsäkra idioter.
Läser jag… om Harry Martinsons rymdepos ”Aniara” efter att ha läst Göran Frankels inspirerande essä som Sydsvenskan publicerade i veckan.