Efter en tio dagar lång blixtoffensiv tog talibanerna över styret i Afghanistan. Den 15 augusti 2021 tågade de in i Kabul som vinnare. De hade lyckats störta den USA-stödda regeringen.
Människor flydde i panik, några till och med klängde sig fast i de avgående flygplanens landningsställ.
Fem år har gått. I dag är Afghanistan ett säkrare – men också mycket ofriare – land.
Afghanistan hade varit i krig i nästan 20 år när talibanerna tågade in i Kabul söndagen den 15 augusti 2021. Över en natt skulle den gerillarörelse som tolkar islam bokstavstroget bilda regering. Deras tidigare period vid makten – mellan 1996 och 2001 – var en tid präglad av förtryck i religionens namn: stening som straff för påstådda otrohetsaffärer, påtvingad klädsel för kvinnor, förbud mot att dansa och lyssna på musik.
– Många trodde att talibanerna inte skulle lyckas skapa en fungerande statsapparat, att rörelsen skulle splittras inifrån. Men så blev det inte. Framför allt har de uppnått ett våldsmonopol som gjort landet mycket säkrare, säger Therese Pettersson, senior analytiker vid Institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet.
Men priset för säkerheten har varit – och är – högt, särskilt för kvinnor och barn.
– Deras rättigheter har tagits ifrån dem, steg för steg. Kvinnorna har blivit fångar i sina hem och har ytterst begränsade möjligheter att utbilda och försörja sig, säger Therese Pettersson.
I dag är Afghanistan i praktiken en islamistisk enpartistat utan fria val och till synes utan opposition eller motståndsrörelse. Enligt en färsk analys från Lowy institute har den hårdföra religiösa regeringen, ledd av Haibatullah Akhundzada, stärkt sitt grepp om hela landet. Det rättsväsende som finns genomsyras av sharialagar. 2024 infördes till exempel lagen om ”Främjande av dygd och förebyggande av laster” som ger myndigheterna långtgående möjligheter att kontrollera enskildas klädsel och beteenden.
– För bara ett år sedan infördes lagen om att kvinnors röster inte får höras i det offentliga rummet och att man inte får ha fönster där kvinnor kan ses från utsidan. Jag måste medge att jag känner sorg när jag tänker på Afghanistans framtid och framför allt på dess kvinnor, fortsätter Therese Pettersson.
Till detta kommer den utbredda fattigdomen. FN räknar med att 17,4 miljoner människor befinner sig i det som kallas akut livsmedelosäkerhet, av dem är 4,7 miljoner i faktiskt nöd. Bristen på såväl sjukvårdspersonal som lärare är dessutom kritisk och kommer sannolikt förvärras av det faktum att fler än 2,6 miljoner afghanska flickor nekas skolgång sedan man redan 2021 förbjöd flickor att gå i skolan efter årskurs 6.
I december 2022 infördes även förbud för kvinnor att studera vid universitet. Det gör Afghanistan till det enda landet i världen där flickor och kvinnor inte får utbilda sig.
FN-organet Unicef är en av få organisationer som fortfarande försöker verka i landet. Under 2025 fick till exempel över 3,7 miljoner barn i offentliga skolor akut utbildningsstöd. Man uppmanar också myndigheterna att häva restriktionerna omedelbart.
– Ett land kan inte blomstra när hälften av dess ungdomar hålls tillbaka, säger Catherine Russell, Unicefs generaldirektör i ett uttalande där man också redovisar konsekvenserna av förbudet:
Landet riskerar att förlora upp till 20 000 kvinnliga lärare och 5 400 kvinnliga vårdanställda fram till 2030.
Att flickorna inte får gå i skolan får flera följdeffekter:
– De gifts bort mycket tidigare och deras psykiska hälsa blir generellt allt sämre, säger Daniel Timme, Unicefs kommunikationschef på telefon från Kabul.
När talibanerna tog över var omvärldens fördömande och avståndstagande mer eller mindre totalt. Det blev också i stort sett omöjligt för biståndsorganisationer att arbeta. Många stora givarländer drog ner kraftigt på bistånden.
– Det internationella samfundet måste förstå vikten av att stötta ekonomiskt nu. Vi finns här och vi gör mycket som har och kommer att få stor betydelse, världen får inte glömma bort Afghanistan, säger Daniel Timme.
När det gäller västvärldens relation till det islamistiska styret är det på väg att förändras:
– Omvärlden kommer att bli tvingad att ha diplomatiska relationer med talibanregimen, av pragmatiska skäl. Det gör ju att även om man inte formellt erkänner dem så betyder det ju ändå någon sorts erkännande, säger Therese Pettersson och noterar att till exempel Ryssland erkänt talibanregimen.
– Andra västländer, inklusive EU, för numera dialog med talibanerna om såväl migration som terrorbekämpning, humanitärt bistånd och regional säkerhet, konstaterar hon vidare.
Så hur ser framtiden ut?
– Eftersom det inte finns något riktigt väpnat motstånd mot talibanregimen och inte heller ett starkt politiskt alternativ så tror jag att den här regimen kommer kunna sitta länge.
Afghanistan – i punkter
● Säkerheten har ökat, ekonomin är stabilare men mycket svag.
● Den humanitära situationen är allvarlig.
● Det senaste året har Pakistan skickat tillbaka miljoner flyktingar till Afghanistan. Totalt har 5,9 miljoner afghaner återvänt, ytterligare tre miljoner förväntas återvända i år.
● Konflikten med Pakistan, ett land man tidigare stått nära, har eskalerat. Pakistan anklagar Afghanistan för att låta pakistanska talibaner operera på afghanskt territorium, vilket lett till gränsstrider och pakistanska flyganfall.
● Arbetslöshet, fattigdom, rädsla för myndigheter och kvinnornas kraftigt begränsade rättigheter gör att framtidstron bland befolkningen är låg