Jag hade väl inga större förhoppningar om att Perseus Karlström skulle fixa ett svenskt guld den här gången.
Eller rättare sagt noll.
Hans största framgångar har ju kommit på den kortare sträckan 20 kilometer, som nu omvandlats till ett halvmaraton. Den sträcka han tog EM-guld på i Rom senast för två år sedan.
Men Perseus valde att gå mer än dubbla distansen Birmingham.
På den extremt trånga stadsbanan i centrala Birmingham var han avhängd från medaljstriden redan efter en mil av de drygt fyra han skulle gå. Ett lopp där det var i stort hopplöst att hålla koll på placeringarna, då damer och herrar startade samtidigt både på halvmaran och maraton. Det var kaos. På gränsen till pinsamt.
Jag såg knappt röken av Perseus som aldrig hade med medaljstriden att göra.
Jag vet inte om vi sett början till slutet för den 36-årige Karlström, som haft en kraftigt dalande kurva sedan det där EM-guldet i Rom.
Han blev 21:a i OS i Paris 2025 och kom på en nittonde plats i VM i Tokyo förra året.
Och förhandssnacket inför de senaste mästerkapen har handlat mer om sjukdom och skador än medaljdrömmar.
Nu blev han fyra till slut - med lite tur - och blev en av få svenskar som varit bland de åtta bästa och fixat mästerskapspoäng. Gott så.
Men han var inte ens nära en medalj någon gång under loppet. Det var nästan minuten upp till ett brons.
Samtidigt är han den ende Sverige har i en sport som har hopplöst svårt att locka talanger.
De lär inte bli fler efter den här förmiddagen i Birmingham.
Jätteproblem inför framtiden
Bakom Perseus Karlström är det totalt tomt på svenska gångare som ens är i närheten av att kvala in i ett internationellt mästerskap, nu när 19-årige talangen Hampus Otterborg valt att lämna sporten efter bara två år och satsa på löpningen igen.
På damsidan är det ännu ödsligare. På SM i Uppsala var det en fortfarande överlägsen och 47-årig Monica Svensson som tog sitt 20:e SM-guld.
Kajsa Bergqvist har problem att ens få igång fulla lag till Finnkampen och sedan gången tog klivet in under friidrottsförbundets paraply 2023 har egentligen ingenting hänt.
Trots flera satsningar att locka in nya namn på gångarspåret har det nästan bara gått åt andra hållet.
Jag kan förstå varför.
Vilken svensk ungdomstalang väljer gång i den konkurrens som gäller mellan sporterna?
Jag är förvånad att det ens är någon.
Det måste vara friidrottens mest ensamma och minst attraktiva gren.
Och den dag Perseus Karlström lägger av, tror jag friidrotten förbannar den dag Gång- och Vandrarförbundet tog klivet in i verksamheten.
Det är ett jätteproblem som tornar upp sig där inför framtiden.
Jag har ju aldrig varit någon större vän av gångsporten och rent allmänt måste det vara Sveriges mest hånade sport.
Luddiga regler, obegripliga röda kort och historiska domarskandaler har inte heller hjälpt. Som när ungraren Bence Venyercsán plockades av bara kilometern från mål den här dagen och missade ett brons. Vem förstod varför? Inte jag i alla fall.
Perseus har gett grenen ett litet lyft med sina framgångar och sin starka personlighet, men utan honom är gången näst intill dödförklarad i Sverige.
Att lösa det problemet är ett av friidrott-Sveriges mest hopplösa jobb.
Nåja.
Förblir en dröm
Jag trodde aldrig att det skulle bli någon svensk gångmedalj den här gången, även om hoppet är det sista som överger människan.
Men med knappt två dagar kvar av EM kan jag konstatera att Kajsa Bergqvists tuffa målsättning att slå de tre guld, ett silver och två brons Sverige tog i EM i Göteborg 2006 förblir en dröm.
Så här långt är hon uppe i två brons efter Wictor Peterssons och Vanessa Kamgas medaljer, men annars har det varit ett enda långt stolpe ut.
Nu har vi kvar Mondo Duplantis mer eller mindre givna EM-guld på söndag.
Annars är det Andreas Almgren som avgör om Kajsa Bergqvist ska slå medaljligan från EM i Rom för två år sedan.
Där blev det två svenska guld och eftersom guld räknas före allt annat i medaljligan, räcker det inte med ett - hur många silver eller brons det än blir.
I övrigt?
Maja Åskag måste fortfarande ges en medaljchans i damernas längd.
Hennes trestegsfinal slutade i tårar och en niondeplats, men hon har varit klart bättre i längdhopp den här sommaren. En riktig fullträff och det kan bli en pallplats
Och Samuel Pihlström såg stark ut i semifinalen på 1500 meter.
Låt oss hoppas på en sista stolpe in.