Andreas Almgren var ytterbacken i AIK:s ungdomslag som kunde springa hur mycket som helst. Han nosade på ungdomslandslag, gjorde en träning med A-laget och var på god väg mot en fin fotbollskarriär.
Men löpningen lockade mer.
Nu är han en av våra största friidrottsstjärnor men det har varit en lång och snårig väg till världstoppen. Stressfrakturer hit och dit och andra skador har ställt till det ordentligt för 31-åringen.
Imponeras av Cernjul
Några meter från Almgren står Carmen Cernjul.
Hon var en väldigt lovande talang i Hammarby som representerade svenska ungdomslandslag. Men precis som för Almgren blev det löpning.
Och den tolv år äldre Almgren är imponerad av det han har sett av Cernjul som har slagit flera juniorrekord och blivit etta på SM.
– Det känns som att hon på ett väldigt bra sätt har hanterat det som jag inte hanterade så bra, säger Almgren.
Och det är?
– Jag slutade väl kanske något år senare med fotboll än vad hon gjorde. Då tog jag jättestora steg och blev väldigt ivrig. Jag bedrev en träning som jag inte riktigt tålde och så jag fick jag jättemånga skador.
Precis som för Almgren för tolv år sedan kommer Cernjul direkt från ett JVM i amerikanska Eugune till ett senior-EM.
– Jag var i exakt samma sits för tolv år sedan. Det är väldigt kul att det är så lika, till och med att JVM var i samma stad. Det här första mästerskapet är ju se och lära. Försök på 1 500 meter är inte lätt med positionering och sånt. Förhoppningsvis kan det gå snabbt och att hon kan ta med sig ett personbästa. Kan hon gå till final är det ju jättestort.
Hur bra kan hon bli?
– Hon kan bli hur stor som helst. Men det är jättesvårt att bedöma vad en junior kan göra och om det fortsätter stiga eller om man når en platå tidigt. Men springer man så bra som hon gör nu och på så många olika sträckor så finns det alla möjligheter att hon ska vara långt fram i mästerskap om ett antal år. Men man får inte bli för ivrig. För mig tog det elva år från mitt JVM-brons innan jag tog en medalj på seniormästerskap.
Tagit hjälp av Almgren
Några minuter senare kommer Cernjul till intervjumikrofonen.
Hon berättar att Almgren är en stor idol och förebild och att hon dessutom har fått lite hjälp av honom.
– Vi har haft lite kontakt. Han hjälpte mig med värmekammaren på Bosön häromveckan när jag skulle förbereda mig för Eugene. Det är otroligt kul att följa honom och att det går så bra och att han har samma resa som mig, säger hon.
Cernjul har precis som Almgren legat på gränsen när hon balanserade fotboll och löpning. Hon åkte på två stressfrakturer och låg ”absolut på gränsen”.
– Nu när jag har gått över till löpningen har jag inte haft så stora problem med skador och det är jag tacksam för. Jag hoppas hålla mig skadefri stora delar av min karriär.
Carmen har en plan
Ett av Almgrens råd är att skynda långsamt, är det något du tänker på?
– Det är klart. Det har gått väldigt fort och jag utvecklas snabbt och jag är väldigt ung. Jag har människor som håller i mig lite så att det inte ska gå för fort fram. Samtidigt är det så roligt att tävla och jag vill ta möjligheterna jag kan. Man ska hitta en balans i det men också våga ta möjligheterna och de chanser man får.
Är det svårt att hålla den balansen?
– Jag tycker ändå att jag har hanterat det bra. Det är klart att man vill vara absolut bäst redan nu men jag försöker se det långsiktigt. Vissa perioder är det lite lugnare, men jag gillar ett intensivt liv och när det är mycket som händer. Det passar mig men man behöver lugnare perioder där man landa lite också.
Andreas Almgren springer final på 10 000 meter på lördag 21.25. Carmen Cernjul springer försök på 1 500 meter på lördag 13.15.