I sitt sommarprat berättar Felicia Eriksson om sin uppväxt, den tuffa tiden som Fröken Snusk och vägen till att bli en egen artist. Bland det första hon gjorde som Felicia var att vinna Melodifestivalen.
Det var en dröm – men Eurovision blev en stor besvikelse.
– Det känns för jävligt. Jag har blivit skickad av svenska folket för att representera Sverige, och nu har jag misslyckats med det, säger hon i sommarpratet.
”Kastar mig på golvet”
I greenroom kämpade hon med att hålla tillbaka tårarna. Hon var besviken på sig själv och ville inte uppfattas som en dålig förlorare.
– När jag kommer tillbaka till logen så bryter jag ihop på riktigt. Jag tar av min mask och sular in den i väggen. Jag kastar mig på golvet.
Folk gick in och ut ur logen för att se hur hon mådde.
– Jag ligger nere på golvet. Det är snor överallt och jag gråter och gråter och gråter. Riktig fulgråt.
Skammen över texterna
I sommarpratet ser hon också tillbaka på sin tid som Fröken Snusk. Hon var inte alltid helt bekväm med de grova texterna.
– Jag har aldrig sett en sådan här grov text i hela mitt liv, säger hon om när hon kom till studion för första gången som 19-åring.
I dag kan hon inte ens lyssna på delar av det hon spelade in.
– Jag skäms för mycket.
Med tiden slutade hon reflektera över texterna.
– Men det har funnits situationer när jag har sagt nej till att släppa vissa låtar, men de har släppts ändå. I vissa situationer har jag inte ens vågat säga nej. Och ja, vissa låtar är för grova. Jag håller med, säger hon.