Det tillhör kutymen att inte spela sin egen musik i ”Sommar”, något som Felicia Eriksson, tidigare Fröken Snusk, antingen inte vet om eller bara struntar i. Och man förlåter henne.
Man är beredd att förlåta denna maskerade 25-åring ganska mycket efter ett starkt och sårigt sommarprat om en människas vilsenhet, ensamhet och bekräftelsebehov. Storyn om hur hon hamnar i klorna på en girig producent, förmås att bakom en mask sjunga grovt sexuella texter i en genre som döps till ”epadunk” och helt anonym blir en av Sveriges mest lyssnade artister är både grotesk och berörande.
Det är ett ”Sommar” från ett mörkt hörn av den moderna musikfabriken där en ung kvinnas psykiska ohälsa eskalerar i symbios med både fans och hatare i sociala medier. En utsatthet där inte ens avhoppet från Fröken Snusk, karriären under eget namn och segern i Melodifestivalen med ”My system” tycks kunna stärka självkänslan.
Jag önskar Eriksson ett sensommarlov långt bort från skärmar, mikrofoner och kändisskap. Och en smula sinnesfrid under masken, ”ett fängelse och en frihet” som hon fortfarande inte kan acceptera sig själv utan.