I mina ögon framstår det som otroligt mysigt att sitta i skärgården och prata om goda värderingar över ett glas rosé!
Nämen nu måste folk sluta hacka på medelklassen!
Medelklassingarna skämmer bort sina barn med svindyra, importerade färska bär, sägs det. De är pretentiösa och läser lagom originella böcker för att få känna sig smarta. De är självmedvetna och politiskt oengagerade, och går på bondemarknad i sitt kulturkvarter med en genomtänkt tygkasse. De älskar tillgjort oslipad estetik.
De förstör vänstern genom att skrämma bort arbetare med sin snofsiga belästhet. De förstör den borgerliga högern med sina uppblåsta folkhemsideal. De har bosatt sig i områden som ser ut som det gamla pittoreska Sverige och där det inte finns några invandrare – och därmed har de stulit Sverigedemokraternas dröm.
För att nämna ett axplock av allt som sagts bara de senaste veckorna.
Droppen är podden ”Personlig utveckling med Johannes Klenell”, där SVT:s demonproducent, Michael Lindgren, med emfas nu hävdar att den präktiga, självgoda, hycklande medelklassen är ett större problem än extremhögern. Detta eftersom den är numerärt större och därmed kan få gehör för sina idéer om allas lika värde, antirasism, ”de självklara Goda Värderingarna som man pratar om med grannarna i skärgården, över ett glas rosé”.
Det är oklart på vilket sätt Michael Lindgren menar att detta ens utgör ett hot? Men så är han enligt egen uppgift själv medelklass (SvD 5/4 2018), så han kanske vet något som jag inte vet. Det är trots allt allmänt känt att ingen föraktar medelklassen lika mycket som medelklassen själv.
I mina ögon vore det otroligt mysigt att sitta i skärgården och prata om goda värderingar över ett glas rosé! Bortsett från en viss inneboende tråkighet – mellanchefsauran, golfandet, ängsligheten inför det som sticker ut – har medelklassen alltid varit min dröm, ja, är det fortfarande.
Tänk att bo fint, och smakfullt inrett, som Michael Lindgrens medelklass, kanske med piano. Att ha pengar på banken, kunna saker om viner och känna självklar tillhörighet i varje sammanhang man stiger in i.
Denna medelklass framstår som den vuxna i rummet i en tid då politikerna alltmer beter sig som en barnvakt som tappat kontrollen och i panik kastar godisbit efter godisbit åt en väljarkår av allt gapigare ungar.
Medelklassens folk hänger med i nyheterna. De kan tänka. De vet sådant som att vi absolut har råd att ta emot flyktingar, och att vi verkligen inte borde lägga skattepengar på att sänka bensinpriserna mitt under brinnande klimatkris.
Om något borde den här gruppen bli större!
Vi talar faktiskt om personer som utgör en av det svenska samhällets absolut viktigaste grundpelare. De kan gott ta och sträcka på sig.