Det är utmärkt att Lunds S- och M-styre i praktiken öppnat upp för att gräva ner de två nya eventuella järnvägsspåren under Armaturkurvan och Lunds C. Däremot är det svårt att följa dem i att frågan är för tidigt ställd, att de inte vill aktualisera förslaget. Speciellt med tanke på den tydliga klyfta som nu blottlagts mellan å ena sidan Trafikverkets generaldirektör, som avvisar spår under jord, och å andra sidan infrastrukturministern, som inte utesluter detta alternativ.
Kraven från Lunds kommun är att järnvägens kapacitet ska öka, att barriäreffekterna ska minska, att Klosterkyrkan och kyrkogården inte ska röras och att de boende längs Nygatan ska få en bättre miljö än de har idag. Bra, men två nya spår i markplan måste gå någonstans, vilket i praktiken betyder att Armaturfabriken offras.
Armaturfabriken byggdes 1890 och är Lunds vackraste stående byggnad från industrisamhällets genombrott. Därtill är den ännu idag en funktionell och levande arbetsplats. Det anstår inte ett klassiskt arbetarparti som S att medverka till förödelse av arbetets historia, kanske inte heller M som under 2000-talet försökt lansera sig självt som någon sorts arbetarparti. Och med tanke på hur trångt det är i området är det faktiskt svårt att se att detta offer kommer att räcka.
En bortglömd aspekt i denna debatt är att Trafikverket så sent som för några år sedan menade att det inte spelade någon större roll för framtida kapacitet att det bara är två spår den korta sträckan mellan Högevall och Lunds C, detta eftersom alla tåg ändå håller liknande och låg hastighet. Nu verkar Trafikverket vara av annan uppfattning, men finns det något underlag som visar varför? Vi har i alla fall inte fått se något sådant.
Ska det bli fyra spår förbi Armaturkurvan måste Trafikverket bekänna färg och Lund måste definitivt hjälpa dem på traven. Att lägga de två nya spåren under jord är antagligen det enda vettiga alternativet.
Mats Olsson, kommunfullmäktigeledamot (V)