Det här valets huvudperson är Ebba Busch. Med siffror som pekar upp mot 8-procentsstrecket dansar hon fram i valrörelsens virvel av resor, framträdanden, debatter och intervjuer. Hur det samlade valresultatet än blir, kan Busch bli en vinnare.
Nooshi Dadgostar har låst fast hela sitt politiska kapital på regeringsmedverkan i en S-regering, men för varje nytt avslöjande om antisemitism och terrorsupport blir hennes intåg på Rosenbad alltmer osannolikt. Till det kommer naturligtvis att Centerpartiet länge sagt sig vägra stöd till en regering där V ingår. Och utan Centerpartiets stöd blir Magdalena Andersson inte statsminister.
Om Tidöpartierna förlorar majoriteten kommer därför Ebba Busch att utsättas för en storslagen uppvaktning vänsterifrån. Det finns ju inget annat parti att uppvakta: Moderaterna kommer i sin nuvarande form aldrig att sitta i en regering de inte själva leder.
Liberalerna har, i hopp om att få tillräckligt med moderata stödröster för att klara sig kvar i riksdagen, uteslutit samarbete vänsterut. SD är fortfarande oberörbart för alla de röda, gröna och rödgröna partierna.
Kvarstår: Ebba Busch.
”För mig finns inget annat alternativ än Tidö inför det här valet. Hamnar vi i ett helt annat läge efter valet, med kris eller en helt exceptionell situation, det kan ingen partiledare utesluta”, säger hon i Svenska Dagbladets intervjuserie med partiledarna.
”Inget annat alternativ...inför det här valet.” Det är politikerspråk för att dörren står vidöppen för samarbete med Magdalena Andersson om Tidöpartierna skulle förlora valet.
Och som av en händelse är Ebba Busch plötsligt inte längre kulturkrigare, utan talar om värme, samförstånd och bättre välfärd: ”Jag tror inte att vi ska sträva efter att bli ett hårdare samhälle, utan ett varmare samhälle. Att vi ska ta ansvar för vår nästa, att vi ska ha ett stabilt och generöst bistånd och att välfärden behöver fungera bättre.”
Och som av en händelse har Ebba Busch gjort centralisering av vården till partiets viktigaste valfråga. Härom veckan meddelade hon i Sveriges Radio att den regering som vill ha KD:s stöd måste lova att förstatliga vården.
Jo, jo. Nog för att det vore skönt att bli av med de dyra, tungfotade regionerna, men inte inbillar sig väl någon att en jättestor, jättestatlig vårdmyndighet kommer att spinna jämnt och fint över hela landet? Inkompetens är inte en regional paradgren, utan återfinns på byråkratins samtliga nivåer. Och ojämlikheten kommer inte att upphöra, eftersom den viktigaste ojämlikheten löper mellan stad och glesbygd – inte mellan olika regioner.
Man blir också lite förvånad över valet av prioritering när samtidigt barn rekryteras till gängkriminalitet, när antisemitismen grasserar i hela västvärlden, när brottsligheten äter sig in i näringsliv och rättsväsende och hotar att korrumpera hela vårt samhällsbygge, när hederskulturen berör hundratusentals barn och ungdomar och salafister vill bygga en ny moské i månaden.
Det var inte länge sedan Ebba Busch tog varje chans att tala om hur islam måste anpassas sig till Sverige. Men nu: förstatliga vården. Därtill: ett stabilt och generöst bistånd.
På rikstinget i november förra året bestämdes det att partiet skulle gå till val på att främja svenska värderingar, och som ett led i detta förbjuda burka och niqab eftersom dessa är uttryck för den islamism som inte är välkommen i Sverige.
Så sent som i maj deklarerade Ebba Busch att Sverige måste ta värderingskampen och bland annat förbjuda statliga bidrag till extremistiska organisationer (man kanske trodde att det redan var åtgärdat...).
Men i Ebba Buschs valrörelseretorik tycks ”värderingar” plötsligt ha fått en helt annan betydelse: ”Jag tror att det här blir ett värderingsval, att det blir mer utav ett välfärdsval.” Åhå!
Jag förstår om KD försöker locka över någon enstaka mittenväljare som ännu inte drabbats av polariseringspsykosen utan faktiskt fortfarande kan tänka sig att rösta vänster likaväl som höger, höger likaväl som vänster. Och självklart – sett ur borgerlig synpunkt – är en S-ledd regering med KD i stället för med V att föredra varenda en av veckans alla dagar.
Ändå är det anmärkningsvärt hur partiet som under mandatperioden ofta försökt positionera sig som mest höger av alla, plötsligt är det självklara mittenpartiet.
Ebba Busch är ett retoriskt geni och hennes energi tycks bara öka med åren. Hennes förmåga att leda dansen och få folk att hänga med i svängarna är fascinerande. Nu är kulturkrigaruniformen undanhängd och hon talar varmt och trovärdigt om samförstånd, konstruktiva överläggningar och sin egen roll i detta nya samtalsklimat. Burkaförbudet syns inte till; i stället är det vårdfokus, mammabonus och höjt bistånd som gäller.
Jag såg det inte riktigt komma.