ANALYS
FREDRIK BJÖRKMAN
Mohamsson hade en plan – sedan kom kramen
・Uppdaterad:
När Simona Mohamsson sa nej till SD i regering förra året lutade hon sig mot en beräkning om hur valet skulle vinnas.
Några månader senare tvärvände hon och gick emot sin egen valvinnaranalys.
Kramen med Åkesson kan bli orsaken till att Liberalerna åker ur riksdagen i september.
10 oktober 2025.
På Munkbron i Gamla stan trillade Liberalernas partistyrelsemedlemmar in en efter en.
Höstfredagen bjöd på en kvardröjande värme och sol över Stockholm.
Journalisterna var frågvisa, partitopparna fåordiga.
Men strax innan partiledaren Simona Mohamsson anlände till mötet publicerades en debattartikel i Dagens Nyheter. Mohamssons besked var att Sverigedemokraterna inte släpps in i regering om Tidöpartierna vinner valet och att ett nytt Tidöavtal i stället ska slutas.
L-ledaren motiverade beslutet med att SD inte ”beter sig” eftersom partiet haft ”nära kopplingar till koranbränningar” under Natoprocessen, att SD inte är ett borgerligt parti i sin ekonomiska politik och att SD är ett rött skynke för potentiella liberala väljare från andra blocket.
Kameror fångar kramen
13 mars 2026.
Kamerorna smattrar när Simona Mohamsson ger Jimmie Åkesson en kram i riksdagens presscenter efter att L och SD nått överenskommelsen ”Sverigelöftet”. Därmed övergav L den röda linjen mot SD i regeringsfrågan.
L-ledaren tycker nu att SD både kan ”bete sig” och att partiet är borgerligt.
Men hur är det då med det tredje motargumentet som Mohamsson stod bakom i oktober – att Sverigedemokraterna inte accepteras av blockbytande liberalt sinnade väljare?
Enligt SOM-institutet identifierade sig 11 procent av väljarna som ”liberal” 2025. Här finns en del av oppositionens sympatisörer att hämta, alltså de som Simona Mohamsson den där ödesmättade dagen i oktober ansåg att SD skulle skrämma bort.
Eller som L-ledaren uttryckte det då:
”En borgerlig valrörelse med utfästelser om sverigedemokratiska ministrar kommer att likna Mona Sahlins kraschlandning 2010 efter ett för tätt samarbete med Vänsterpartiet.”
Opinionsläget i juni 2026 indikerar att varningslamporna för Tidö-kraschlandning nu lyser rött.
Beräkningen att väljare skulle rinna till om L rev av SD-plåstret har visat sig inte stämma.
Ebba Busch (KD) talar nu titt som tätt om att det är Kristdemokraterna som ska dra mittenväljarna till Tidöblocket, bland annat genom välfärdsfrågan. Den rollen såg Mohamsson framför sig att hennes parti skulle ha efter oktoberbeskedet förra året – innan kramen med Åkesson. Återstår att se om Ebba Busch lyckas.
Aversionen är stark
Väljarnas aversion mot SD, den som Mohamsson så skarpt pekade på när hon vägrade släppa in SD i en ny regering, är stark. Så pass stark att den motiverar mittenväljare att rösta vänster, trots att de egentligen lutar mer mot borgerligheten.
Simona Mohamsson kunde övertyga sig själv om att Sverigedemokraterna på kort tid förändrats på ett sätt som gör dem kompatibla med liberalismen.
Väljarna är tveksamma.