Detta är en understreckare, en fördjupande essä, dagligen i SvD sedan 1918. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Vad skulle det ha blivit av mig, om man inte hade velat veta av mina böcker? Det frågar sig Selma Lagerlöf i sitt Nobeltal 1909, men såvitt jag vet ställer alla författare samma fråga. Jag kom sent till Lagerlöf, hennes märkliga vidder och djup. Men den bok som var den första och länge den enda jag hade läst av henne, tror jag mig ha återvänt till oändligt många gånger. Mötet med den hör till det som präglat mig, mitt förhållande till läsande och skrivande, till allt.
Det hände på hösten det första skolåret, jag var sex år och hade längtat länge efter att börja skolan. Mitt liv var mycket långtråkigt, men där skulle man få läsa och rita och skriva tillsammans med andra barn.