2019 genomförde Göteborgs kommun en omfattande skolenhetsutredning. Den byggde på forskning, erfarenheter från andra kommuner och synpunkter från rektorer, lärare och elever. Slutsatsen efter över 100 sidor var tydlig: sammanhållna stadier och så få skolbyten som möjligt.
Skälen är enkla. Färre övergångar ger bättre kontinuitet i undervisning, stödinsatser och relationer. Tillräckliga elevunderlag ger dessutom bättre förutsättningar för behöriga lärare och elevhälsa.
Ändå väljer Ängelholm motsatt väg.
Från hösten 2027 blir Errarp och Rebbelberga F-3 skolor, medan Adolfsfältskolan blir Sveriges största mellanstadieskola. Montessoriskolan läggs ner och Ängelholm förlorar sin enda skola i centrum. Eleverna ska byta skola redan efter årskurs 3 – och igen efter årskurs 6.
Vilket kunskapsunderlag motiverar detta?
Ängelholm hänvisar till flexibilitet, fler paralleller, kompetensförsörjning och fler kompisar. Men var är den samlade lärarkårens bedömning av att dela upp elevernas skolgång på detta sätt?
Som förebild lyfts bland annat 4–6 modellen i Gislaved. Men där drevs omorganisationen av integrationsmotiv – något som inte är grunden för Ängelholms beslut. Samtidigt finns inga tydliga belägg för bättre skolresultat eller högre lärarbehörighet.
Fler skolbyten är inte en bagatell. Övergångar innebär avbrott i stödinsatser, sämre kontinuitet och social oro. För elever som behöver extra stöd är kontinuitet särskilt viktigt.
Ängelholm kan välja en annan väg än Göteborg. Men då måste kommunen kunna visa varför.
När andra kommuner väljer sammanhållna stadier för trygghet och kontinuitet, väljer Ängelholm fler brytpunkter.
Vilket underlag visar att Ängelholm vet bättre?
Med din röst i kommunvalet 2026 kan du göra skillnad.
Filip Mulder, Engelholmspartiet