Det är bland det farligaste som kan drabba en politiker. Att bli förlöjligad, utskrattad, inte riktigt tagen på allvar.
Nigel Farage gick i den fällan denna vecka och det var han själv som gillrade den åt sig.
Han är ett bekant namn i brittisk politik sedan många år tillbaka, landets mest populära högerpopulist, god vän med USA:s president Donald Trump.
Hans – parti Reform UK – har tidvis under det senaste året varit Storbritanniens största parti i opinionsmätningarna.
En historisk bedrift. Det är första gången på ett århundrade som varken Labour eller Konservativa varit störst.
Men det har varit en tuff sommar för Nigel Farage, och Labour – som just fått en ny premiärminister i Andy Burnham – har nu gått om Reform UK i mätningarna.
Farage är också under utredning för att ha tagit emot en gåva på fem miljoner pund (över 60 miljoner kronor) inför parlamentsvalet 2024 utan att deklarera detta.
Det var som ett motdrag till detta som han i juli avgick från sin parlamentsplats i valkretsen Clacton och ställde upp igen i det fyllnadsval som måste hållas.
Hans strategi var att visa att folket är på hans sida genom att välja honom igen i konkurrens mot politiker från de Konservativa, Labour, Liberaldemokraterna, de etablerade partierna.
Han utmålade det som folkets röst mot etablissemanget. Men han fick inte sin vilja fram.
Alla stora partier beslutade nämligen att bojkotta valet. Så det blev i stället Farage mot 33 oberoende kandidater, många av dem så kallade ”novelty candidates”, personer som inte har någon chans att vinna men som ställer upp för att protestera eller driva med politikerna.
Det hör till historien att det är väldigt enkelt att få ställa upp i brittiska parlamentsval. Det räcker med tio underskrifter från invånare i valkretsen och en avgift på 500 pund.
”Nigel Farage mot Greve Soptunna”
Det är därför det på brittiska valvakor i regel även finns diverse udda, ofta utklädda kandidater, utan chans att vinna. Knäppgökar som onekligen lockar till skratt.
Så detta kom mest att handla om Nigel Farage mot Greve Soptunna, Count Binface. Bakom soptunnemasken och kostymen döljer sig den 46-årige komikern Jon Harvey.
Greve Soptunna – som kommer från planeten Sigma IX – gick till val på vallöften som att ”sänka skatten för dig, men höja den för alla andra”, och förstatliga artisten Adele.
Han har tidigare även ställt upp i val mot exempelvis Storbritanniens nye premiärminister Andy Burnham. Där fick han 0,2 procent.
Då gick det betydligt bättre för honom i Clacton mot Nigel Farage. Den brittiske högerpopulisten vann förstås, något annat hade varit en enorm sensation, och han fick 63 procent av rösterna.
Men Greve Soptunna lyckade få hela 26,7 procent av rösterna. Det är det i särklass bästa resultatet för en ”novelty candidate”
Screaming Lord Sutch – som 1982 grundande Official Monster Raving Loony Party – hade det tidigare rekordet med 4,2 procent av rösterna i ett fyllnadsval 1994.
Nigel Farage var så klart inte glad över allt detta och att tidningar som exempelvis New York Times intervjuade en man med en soptunna på huvudet från planeten Sigma IX.
Det hade blivit bra bilder på valvakan om bara Nigel Farage dök upp. Men det gjorde han inte.
Historiskt även det. Det var första gången sedan 1981 som den vinnande kandidaten inte närvarade när röstresultatet tillkännagavs i valkretsen.
Det var Bobbie Sands som inte var på plats 1981, den fängslade, hungerstrejkande nordirländske politikern som avled några veckor senare.
Nigel Farage hade dock en förklaring. Polisen i Essex hade nämligen varnat honom för ”en organiserad kampanj att störa” tillställningen och uppmanat honom att inte närvara.
Det förnekar emellertid polisen i Essex. Sanningen är nog snarare att Farage insåg att detta var en seger inte värd att fira intill en ”utomjordning”.
Den utredning som inletts mot honom avbröts under valkampanjen, men påbörjas nu igen. Det kan leda till att han tvingas lämna sin parlamentsplats igen.
Som sagt, Nigel Farages finaste stund har detta inte varit. Däremot Greve Soptunnas.