Carly Simons excellerar som textförfattare på sitt första album på 18 år. ”Comes in waves” rör sig elegant mellan sjuttiotalsdoftande folkballader och kitschig pop, skriver DN:s Alexandra Sundqvist.
Pop
Carly Simon
”Comes in waves”
(Iris records/The Ochard)
Det är svårt att tänka sig hur den moderna poplyriken skulle se ut, om det inte vore för Carly Simon. Hon, som slog igenom som soloartist 1971, flyttade fram positionerna för vad en låttext kunde innehålla.
Bland hennes mest stilbildande sånger märks den franka diss-låten ”You’re so vain” (1972), vilken skulle komma att inspirera en rad efterföljare – däribland Taylor Swift – att skriva sylvassa, dagboksliknande poplåtar om sina ex långt efter att de rosenskimrande känslorna lagt sig.
I dag är Carly Simon 83 år fyllda. Och när den New York-bördiga singer/songwritern nu gör comeback med sitt första album med nyskriven musik på 18 år är det inte längre 1970-talets rumlande kärleksliv som dissekeras. Ändå finns den öppenhjärtiga uppriktigheten som blivit hennes signum där. Likaså förmågan att komponera sofistikerade, storvulna ballader om att slicka såren efter en stormig relation eller tvärtom – inse att man kanske aldrig älskade sin livskamrat, trots allt.
”Comes in waves” är en tidlös samling sånger, som elegant rör sig mellan sjuttiotalsdoftande folkballader, retro mjukrock och avväpnande, kitschig pop. Allt medan Simon excellerar som textförfattare i rader som: ”I'll love you till the ocean / is folded and hung up to dry”.
Det hörs att skivan, med sina 12 spår, är lite av ett hjärteprojekt. I ett öppet brev som publicerades i juli 2026 berättade Carly Simon att hon behandlas för Parkinsons sjukdom och att hon i perioder varit så illa däran att hon behövt hjälp för att komma upp ur soffan. Att arbeta med albumet gav form åt dagarna. ”Det gav mig någonstans att gå, utan att behöva lämna rummet”, skriver hon. ”Det påminde mig också om att sjukdom kan förändra ens liv, men utan att ta över det.”
”Comes in waves” är måhända spretigt i sin helhet. Ändå framstår det faktiskt som fullkomligt trollbindande.
Bästa spår: ”Love has no ending”, ”Peaches”.
Läs fler skivrecensioner och alla texter om musik