Arco
Betyg: 4
BIO. ANIMERAD FAMILJEFILM, SCIENCE FICTION. Frankrike/Storbritannien/USA, 2025. Regi: Ugo Bienvenu. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.22.
Annika Gustafsson är filmkritiker på kultursidan.
Arco har ännu inte fyllt tolv – åldersgränsen för att få följa med föräldrarna och systern när de klär sig i regnbågsfärgade caper och masker och kastar sig ut i rymden på upptäcktsfärder till andra tidsperioder. Men en natt norpar han systerns kläder, smyger ut och landar så småningom i en skog där tioåriga Iris hittar honom. Året är 2075.
Det mångfaldigt prisbelönta och Oscarsnominerade animationsäventyret har i princip allt man kan önska av en riktigt bra familjefilm med fantasifulla inslag, spänning, igenkänning i relationen barn och föräldrar, vänskap, humor och därtill referenser till vår tids klimatfrågor med ödeläggande bränder. Iris längtar efter förändring i tillvaron, där nannyroboten Mikki tar hand om hemmet plus lillebror Peter och ser till att Iris kommer i väg till skolan och sköter det hon ska. Men saknaden efter de ständigt kontorsjobbande föräldrarna på annan plats är stor, trots den dagliga datastyrda kontakten. Det tar några ögonblick innan jag riktigt förstår animationens markering av människorna Iris möter, i verkliga livet respektive virtuellt.
Med en hemlig, nyfunnen vän från framtiden blir hennes tillvaro betydligt mer dramatisk. Speciellt då Arco upptäcker att han vid fallet mot marken förlorat den viktiga diamant med vilken ljuset kan brytas, nödvändig när han vill fånga regnbågen med vilken han ska kunna ta sig tillbaka till den egna befolkningen. Samtidigt letar tre lite klantiga vetenskapsmän efter just diamanten och börjar spionera på barnen.
Inbäddat innehåll
Referensen till Steven Spielbergs ”E T” är ofrånkomlig, men fransmannen Ugo Bienvenu och hans team gör trots det något mycket personligt, eget, där både hjärna och hjärta ryms. Under ytan finns diskussionen kring teknikens utveckling och samhällsnytta med givetvis AI och till exempel frågan om en robot kan visa känslor. Bienvenu och medmanusförfattaren Félix de Givry visar en viss kritisk blick. Den programmerade Mikki i alla ära – men lille Peter upplever något annat då Arco håller barnet i famnen och ger honom flaskan.
”Arco” har inte oväntat jämförts med japanska Studio Ghiblis produktioner. Här ser vi lite av samma fantastiska fantasi och myller i bilderna, vilket hela tiden gör dem roliga att utforska. Men som sagt, fransmännen profilerar sig starkt med sin charmerande långfilmsdebut. Jag anar att vi ser fram emot ett spännande konstnärskap.