Man märker det främst på omgivningen. Folk och saker och ting förändras. Ens vänner och bekanta blir annorlunda, det märks mest på dem som man inte träffar så ofta. ” Jösses, vad han har blivit gammal och fårad”, tänker man medan man hälsar glatt och säger att det var verkligen längesedan hördu. Hur står det till?
Saker vi tycker oss ha köpt nyligen börjar också sjangsera, vattenkokaren ser redan ut som den sett bättre dagar. Bilen vi köpte begagnad för att den gamla blev alltför gammal och dyr i reparationer, börjar också te sig lite sliten. Kylskåpet som vi köpte för – ja, kan det redan vara fem år sedan – har börjat se rätt anskrämligt ut.
Grinden som jag gjorde av virket som blev kvar av carporten (Sicket ord!) sedan Gudrun fällt den stora tallen över densamma, har börjat ruttna inifrån. Jag karvar bort det ruttna trät med ett stämjärn och målar över. När grinden var ny var den rätt grandios. Nu, efter flera års karvande är intrycket mera paradoxalt. Jag är glad att de ruttnande bjälkarna inte står kvar i carporten utan sitter i grinden.
Värmepumpen går i källaren. Den köpte vi för femton, tjugo år sedan. Den hummar entusiastiskt och gör värme och varmvatten. Den håller ju inte hur länge som helst, och kommer att lämna in någon vinterdag när det är femton grader kallt.
Huset som vi lät måla om för tre år sedan börjar spricka i målningen i skarvarna mellan brädorna.
Allting åldras runt omkring en.
Och själv blir man också äldre. Man tittar sig i spegeln varje morgon när man rakar sig. Men man ser sig inte, inte egentligen, man ser bara ett ansikte till rakning. Inte tecknen på att det här kommer att ta en ände med förskräckelse.
Chansen – eller risken – att bli 100 år i Sverige är 3 procent för män och 6 procent för kvinnor. Om man skulle vilja bli 100 år borde man från början ha satsat på något mera långlivat djur än människa.
Till exempel på grönlandsvalen, det däggdjur som blir äldst, upp till 200 år. Den lever i kallt klimat och har låg ämnesomsättning, som alla djur som blir riktigt gamla.
Det ryggradsdjur som blir äldst är håkäringen som kan leva i femhundra år. Den lever också i kalla vatten och har långsam ämnesomsättning. Den simmar sakta på ner till 900 meters djup och flegmatiskt slukar den allting som kommer i dess väg: fisk, säl, sjöfågel, bläckfisk. Den förekommer i Atlanten, Skagerack och Kattegatt och skulle nog kunna tänka sig att sluka människor också. Ty man har funnit isbjörnsungar i dess mage.
Old Tjikko på Falufjället i Dalarna är en gran med ett rotsystem, som ständigt skjuter nya skott, och den har redan levt i 9 550 år.
Är man intresserad av ett ännu stillsammare men långt liv, kan man leva som islandsmussla som också blir uppemot 500 år. Smått oslagbart men också smått långtråkigt.
Lite vildare lever den lilla – stor som en lillfingernagel – maneten turritopsis dohrinii, som kan föryngra sig själv. Blir den stressad kan den återgå till polypstadiet från vilket den en gång började utvecklas, och från polyp börjar den åter växa till igen. Man vet inte hur många gånger detta kan ske, men den är i princip odödlig. Dock blir den ju inte sällan uppäten.
En del levande varelser blir inte gamla alls: en dagslända lever som flygande insekt från bara några timmar till ett par dagar, men som vattenlevande larv har den haft ett eller flera år på sig.
En fluga lever i kanske fyra veckor, och under hela den tiden har man jagat den med flugsmällan. ”Där är den jäkeln igen”, tänker man och går och hämtar flugsmällan och när man kommer tillbaka är den försvunnen, så håller det på ända tills man hittar den död på en fönsterbräda.
Växter kan leva mycket länge genom att de klonas. Posidonia oceanica är ett sjögräs som bildar jättelika undervattensängar i Medelhavet. Det klonar sig och kan bli upp till 200 000 år gammalt. Samma gräs seglade Odysseus över för ynka 3 000 år sedan.
Pando är namnet på en klonad asp med ett väldigt rotsystem i Utah, USA. Den är 80 000 år.
Old Tjikko på Falufjället i Dalarna är en gran med ett rotsystem, som ständigt skjuter nya skott, och den har redan levt i 9 550 år. Den är det äldsta levande trädet i världen, i alla fall om man frågar en svensk.
Vitsippan klonar sig också, den kan bli över tusen år.
Metusalem är en 4 850 år gammal borsttall som växer i White Mountains i Kalifornien i USA. Den är världens äldsta växt som inte har förökat sig genom kloning.
Och apropå vilja att bli gammal: Svenska forskare har hittat fossil av rödalger som blev 1,6 miljarder år gamla.
Men till slut så dog även de.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.