Midsommar med stång och dans, jordgubbstårta och små grodorna. Ägghalvor, sill, snaps och köttbullar. Ingen tradition är så befäst i Sverige som just denna högtid. Midsommar är ett uttryck för vår nationellt präglade kultur.
Men det är en kultur som är i ständig förändring. Berikade av influenser från Europa och resten av världen utvecklas våra sedvänjor, högtider och maträtter. Ett talande exempel är när bistånds- och handelsminister Benjamin Dousa förra året bjöd in till julbord med bland annat gravad lax, sill, kebab, polska piroger och baba ganoush.
Svensk kultur har i decennier varit en vansklig debatt som kastats mellan ytterligheter. Från att förneka att det fanns en svensk kultur till – plötsligt – enorma svenska flaggor bakom så gott som varje partiledare. Men det är trots allt en relevant diskussion för Sverige, som gått från att vara ett av Europas mer homogena länder till ett heterogent land.
”Sanningen är att svenskhet inte passar som ett politiskt projekt. En levande folklig kultur byggs underifrån.”
Vi är alltså många i Sverige med ursprung långt bortom EU:s gränser. Var femte svensk är född utomlands – mer än en fördubbling jämfört med 1990.
En person som tog upp detta angelägna ämne var litteraturvetaren och professorn Ebba Witt-Brattström i ett utmärkt sommarprat i P1. Hon berättade om hur det var att växa upp i 50- och 60-talets Sverige (som invandrarbarn till en estnisk båtflykting och en utvandrad tysk) och hennes reflektioner kring att bli svensk.
Finns det lärdomar att dra 70 år senare? Helt klart.
Ett särskilt viktigt område som Ebba Witt-Brattström lyfte fram var det svenska språket och dess roll i integrationen. För att förstå det nya samhället och alla dess undertexter. Det är egentligen självklart, men ett område som Sverige inte tagit på tillräckligt stort allvar. Fram till alldeles nyligen fanns inga krav på svenska för att få permanent uppehållstillstånd eller ens för medborgarskap. Inga krav på att klara “Svenska för invandrare” för att få bidrag. Otillräckligt stöd både i förskolan och i skolan för barn med ett annat modersmål.
Politiken har kommit ikapp. För att få svenskt medborgarskap behöver du från och med den 6 juni kunna svenska. En självklarhet i nästan alla världens länder. Nu finns även sommarskola med särskilt fokus på språket. Och som vanligt är samhällets roll stor. Ta privata initiativ som Berättarministeriet, som i 15 år hjälpt barn att lära sig läsa och skriva.
Litteraturprofessorn tog också upp medborgarskapet. Ett till område där Sverige behövt tänka om. Från högt ställda krav till mycket lågt ställda krav och så nu, tillbaka till krav på till exempel svenska, jobb och hederligt leverne.
Det finns alltså frågor av en grundläggande karaktär för ett invandrarlands funktionalitet. Men, sanningen är trots allt att svenskhet inte passar som ett politiskt projekt. En levande folklig kultur byggs underifrån. Låt oss ta de små grodorna.
Melodin är en militärmarsch från Napoleons tid, kallad “La Chanson l'Oignon", löksången. Där fransmännen bland annat hånade österrikarna. Därefter plockade britterna upp den för att håna fransmännen under Napoleonkrigen, “Små grodorna”. Och sedan, efter att Sverige fått en fransk kung, plockade vi hem den.
Så här kan vi fortsätta i all oändlighet. En kultur i ständig förändring, naturligtvis svensk och lika självklart berikad av olika influenser. För att kunna släppa in människor som kommer hit måste vi förstå båda delarna. Det är inte heller helt lätt att komma hit, till norra halvklotet och ett land fyllt av oskrivna regler.
Ebba Witt-Brattström avslutar sitt sommarprat med orden: ”För vet ni vad, jag är svensk och jag älskar Sverige”. Och det är vi fler som känner.