Teenage sex and death at Camp Miasma
Regi Jane Schoenbrun, med Hannah Einbinder, Gillian Anderson, Jack Haven, Patrick Fischler
FILMRECENSION. Kött, vätskor och sex.
Queerslasherkomedin ”Teenage sex and death at Camp Miasma” har hyllats och prisbelönats i Cannes – men den delar också upp publiken i två läger.
SLASHERKOMEDI. I ett snyggt, inledande collage får man med hjälp av tidningsklipp, bioannonser, affischer, vhs-omslag, växande dvd-staplar, merch och annat veta allt man behöver om en fiktiv, ”Fredagen den 13:e”-liknande filmseries långa historia från framgång till fall.
Man får också veta att den första filmens ”final girl”, Billy Presley (Gillian Anderson), numera lever eremitliv i de isolerade stugorna där den spelades in. Och, att ett ”Sundance wonderkid” nu ska göra en reboot.
Kroppsdelar flyger
Regissören Kris (Hannah Einbinder) söker upp Billy för att försöka få med henne i en cameo, och därifrån blir det mycket kött och vätskor. Blod som fontänsprutar, kroppsdelar som flyger, huvuden som rullar, queerbegär som pyr. På ett hörn: en seriemördare vars mask består av en luftventil.
Det är meta och självmedvetet, kalkerpapper över kalkerpapper över tusen slashers utan att glimten i ögat eller alla referenserna gör tillräckligt för att lyfta, och ”Teenage sex and death at Camp Miasma” är dessutom nedtyngd av övertydliga och klumpigt berättade idéer om undertryckt sexualitet och att präglas av popkultur.
Blind för storheten
Ändå har filmen, precis som Jane Schoenbruns ”I saw the TV glow”, hyllats. Schoenbrun verkar helt enkelt vara en av de där regissörerna man helt svänger i synk med eller står helt oförstående inför.
Antingen tar man filmen helhjärtat till sig, eller så är man blind för storheten och ser mest ansträngt trams med pretentioner.
Visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky, Threads och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.