Tidigare har Turkiet figurerat som rysk mellanhand för produkter med både civila och militära användningsområden. Men nu är det alltså Indien, en allt viktigare exportmarknad för europeiska företag, som figurerar i dessa osmickrande sammanhang. Sedan 2022 har 50 000 spetsprodukter exporterats från Indien till Ryssland, enligt en kartläggning. Det rör sig bland annat om elektronik, precisionsinstrument och maskiner.
Större delen av varorna kommer från Tyskland. Men svenska produkter står för den största ökningen vad gäller vidareexport från Indien, 455 procent under en treårsperiod. Ett tecken på att nuvarande regelverk är otillräckliga, alternativt att de inte tillämpas på rätt sätt. Det är illa. All västerländsk teknologi stärker, direkt eller indirekt, den ryska krigsmaskinen.
Nästan varje dag skördar ryska robotattacker civila offer i Kiev, ett tecken på Putins desperation och frustration över de låsta positionerna vid fronten. Landets försvarsindustri går förvisso för högvarv men är beroende av insatsvaror av alla slag, även sådant som smugglas in från tredje land. Varje leverans som kan förhindras räddar liv i Ukraina.
”Inte ens en auktoritär ledare som Putin går säker för den egna befolkningens missnöje.”
Att hålla det ekonomiska trycket uppe på Putin är viktigare än någonsin. Den ryska ekonomin tycks vara skör. I en Di-intervju hävdar Thomas Nilsson, chef för Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must, att den officiella statistiken över tillväxt och inflation är manipulerad för att landet ska framstå som mer motståndskraftigt än vad det i själva verket är.
Kriget i Ukraina har nu också kommit till Ryssland. Ukraina har med framgång slagit ut raffinaderier i drönarattacker, och i sommar har köerna ringlat långa vid ryska bensinmackar. Sådant skapar missnöje. Enligt en en färsk Gallupundersökning ökar pessimismen bland ryssarna: sex av tio tycker nu att den ekonomiska utvecklingen går åt fel håll. Inte ens en auktoritär ledare som Putin går säker för den egna befolkningens missnöje.
Sanktionerna är EU:s viktigaste verktyg för att pressa Moskva ekonomiskt. Att säkerställa att de följs är en av de viktigaste insatser väst kan göra för att stödja Ukraina. EU har möjlighet att stoppa handel inom vissa varukategorier med länder som misstänks exportera produkter vidare till Ryssland och har använt detta verktyg mot Kirgizistan.
Frågan är inte enkel, i synnerhet inte när det gäller export till ett för Europa så viktigt land som Indien. Men med tanke på att det handlar om vissa kända varukategorier borde dessa kunna granskas extra noga.
I stället för att stoppa handeln till ett helt land kan EU vidta åtgärder mot företag som är behjälpliga med att runda sanktionerna. Hur det kan yttra sig blev tydligt när det 21:a sanktionspaketet nyss antogs. Exportbegränsningar infördes då mot 51 företag, eller enheter, varav några hade hemvist i just Indien. Så bör unionen agera oftare.
Vad gäller export av särskilt känsliga produkter till tredje land kräver EU dessutom att europeiska företag avtalsmässigt förbjuder vidareexport till Ryssland. I Di-artikeln om Indien vittnar exempelvis AB Volvo och Scania att de naturligtvis följer detta.
Men också företagen borde kunna göra mer för att förhindra att deras produkter säljs vidare. Om en ny kund plötsligt vill köpa en produkt som tidigare sålts till Ryssland finns det skäl att reagera. Likaså bör varningsklockor ringa om importören i sista stund vill ändra logistikkedjan eller betalningssättet.
Att det är komplicerat får aldrig bli en ursäkt för att inte göra allt som står i ens makt för att kontrollera vem den verkliga slutkunden är.