De senaste dagarna har många hävdat att Centerpartiet har blivit ett vänsterparti. Men att våga säga nej till Sverigedemokraterna för att försvara friheten är själva definitionen av ett liberalt parti.
Bland Centerpartiets sex regeringskrav ligger sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare samt lägre arbetsgivaravgifter på menyn. Det är knappast socialistisk politik. Nej, Elisabeth Thand Ringqvists (C) krav är helt enkelt klassisk borgerlig politik, sådan som de nuvarande regeringspartierna borde lockas av.
I torsdagens partiledarutfrågning i Ekot upprepade Thand Ringqvist mantrat: ”Jobben ska bli fler.” För att komma dit argumenterar hon återigen för sänkta skatter.
Att Centerledaren samtidigt öppnar för att förhandla om karensavdraget för att undvika en prischock för företagen fick arbetsmarknadsminister Johan Britz (L) att se rött. Han hävdade att pragmatismen visar hur de rödgröna kommer att köra över C. Men Socialdemokraterna har sannolikt redan lagt ett motbud i kulisserna – precis som när värnskatten slopades i Januariavtalet.
Får Centerpartiet igenom en motsvarande reform i höst är det en borgerlig seger.
Centerpartiets hållning illustrerar den avgörande skiljelinjen mellan pragmatism och ryggradslöshet. Det är skillnad på att kompromissa om karensavdraget för att skydda företagen från kostnader och få skattesänkningar i gengäld, och att köpslå om unga i fängelser och att utvisa tonåringar.
Pröva också tanken att detta kan vara skälet till varför det liberala parti som upprätthåller den distinktionen inte heller hotas av att åka ut ur riksdagen. I stället för att överge sin politik i förväg – som både Moderaterna och Liberalerna har gjort – är det ju rimligt att gå till val på sin egen politik med önskan om ett tydligt mandat från väljarna.
För som Thand Ringqvist själv klargjorde i partiledarutfrågningen: ”Mitt jobb är att se till att vi blir större än Vänsterpartiet.” Med medvind i opinionen och en politik som kan locka såväl svikna moderater som vilsna liberaler är Centerpartiets mål inte orimligt.
Skulle C lyckas bli större än V är vägen kort till rollen som kungamakare efter valet. Att Ebba Busch (KD) den senaste tiden har öppnat dörren på glänt för kompromisser visar också att borgerligheten kan stå stark utan populistisk nationalism.
Efter valet kan den breda mitten ha gått från en hånad politisk dröm till Centerpartiets starkaste kort.