För mig handlar valet i september inte bara om vilket parti som har åsikter jag sympatiserar med. Jag vill också bedöma vilka som faktiskt har förmågan att åstadkomma det de säger.
Kanske kommer det från mina år som rekryteringskonsult. När man rekryterar till en viktig position räcker det inte att kandidaten uttrycker kloka åsikter och har en imponerande vision. Man måste också fråga: Vad har personen faktiskt gjort? Vilka resultat har uppnåtts?
En av Sveriges och andra liberala demokratiers största tillgångar är den individuella friheten. Rätten att själv välja vem man vill leva med, vad man vill studera, vilket yrke man vill ha, hur man vill klä sig, vad man vill tro på – eller inte tro på – och vilken människa man vill bli.
Därför ska Sverige vara mycket tydligt mot hedersförtryck, religiös extremism, kriminalitet och miljöer där familjer, klaner eller religiösa auktoriteter begränsar människors liv. Särskilt allvarligt är det när barn och unga kvinnor inte får bestämma över sina egna liv.
Detta handlar inte om att vara emot invandring eller religion. Det är slött och ointelligent att ha fördomar i stället för att bedöma människor utifrån deras faktiska påverkan på sin omgivning.
Genom åren har jag lärt känna många människor med bakgrund i andra delar av världen, och det finns mycket Sverige kan lära sig. Vi svenskar har drivit individualismen långt. Ensamheten är ibland dess baksida. I många kulturer finns en närhet till familj, släkt och vänner som vi skulle må bra av att inspireras av.
Men det finns en avgörande skillnad mellan gemenskap och kontroll. En familj som finns där för dig är en tillgång. En familj som bestämmer vem du får älska är det inte. En religiös gemenskap som ger mening kan vara fantastisk. En religiös auktoritet som bestämmer över andras liv är något annat.
Individuell frihet behöver inte betyda egoism. Den innebär att varje människa får tänka, utvecklas och fatta egna beslut – och frivilligt välja gemenskap med andra.
Människor och kulturer påverkar varandra. Sverige kommer att förändras, precis som människor som kommer hit förändras av Sverige. Ur det kan något mycket bra växa fram.
Men vi måste vara benhårda på vad som gäller i detta fantastiska land: Du får tro på vilken Gud du vill, eller ingen alls. Du får behålla traditioner, språk och kultur så länge du inte skadar andra. Du får själv välja hur du lever ditt liv.
Jag vill ha en stark rättsstat, inte av längtan efter att straffa, utan för att ett fåtal kriminella inte ska få förstöra de välvilligas trygghet och frihet. Ett land där religion är fri men aldrig tvingande, och där gemenskap är något vi väljer, inte något som kontrollerar oss.
Och framför allt ett land där den enskilda människans frihet gäller alla, så länge man inte skadar andra.
Slutligen: en samregering mellan M och S vore bra. Socialmoderaterna.
Bengt, företagare