Gåtfull ”zombielax” i Torneälven: ”Vill bara gråta”
NISKANPÄÄ. Leif Taavola och Tore Peuravaara ser sjuka laxar nästan varje dag. Fiskarna irrar runt, berövade sina naturliga instinkter. När de dött flyter de senare upp till ytan.
Varför blir laxar i Torneälven ”zombier”?
– Vi är gråtfärdiga, säger Leif Taavola, fritidsfiskare i trakten.
Östersjölaxen vandrar upp i Torneälven från norra Bottenviken för att leka. Men det är något som inte står rätt till. Vissa både ser ut och beter sig som levande döda.
– Jag tror att det var jag som började kalla dem ”zombielaxar”. De blir liksom helt apatiska och desorienterade innan de dör, säger Leif Taavola, som bor i byn Juoksengi.
Han rör sig nästan dagligen längs älven. I sin mobiltelefon har han bilder på döda laxar. De ser missfärgade och plågade ut. Några guppar livlösa runt uppe vid vattenytan.
– Vi har sett både de bra åren och de dåliga åren. De bra åren tror jag aldrig mer att vi kommer att få se, om det fortsätter likadant, säger han.
Han lägger armen om kompisen Tore Peuravaara.
– Man vill ju bara gråta. Vi är gråtfärdiga, säger han.
Männen blickar ut över forsen Kattilakoski i byn Niskanpää, Övertorneå kommun. De säger att de aldrig förr har sett så många påverkade laxar så tidigt på säsongen.
Båda vill ha svar på vad det är som pågår under ytan.
Problemet med sjuka laxar är inte nytt för i år. Det brukar kallas för laxdöden.
– Vi brukar prata om en svamp, det är så det är känt, säger Hampus Hällbom, biträdande statsveterinär vid Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.
Men rent tekniskt är det inte fråga om en svamp, förklarar han. Saprolegnia är organismer som lever i vatten och liknar svamp men som hör till gruppen algsvampar.
– Den sätter sig i huden och kan penetrera hudlagret, säger han.
Huden och slemskiktet som ska skydda mot bakterier och svamp förstörs. Fisken förlorar förmågan att reglera vattenbalansen i kroppen.
– När den sedan dör sker det genom att vatten läcker in i kroppen, i normalfallet, säger Hampus Hällbom.
Det är inte enbart vildlaxen i Torneälven som är sårbar.
– I någon utsträckning finns rapporter från nästan alla laxälvar. Men det går upp mer lax i Torneälven jämfört med i andra älvar. Det är en anledning till att fler sjuka fiskar syns, säger Hampus Hällbom.
Men det kan vara så att fler är drabbade än i andra vattendrag, tillägger han. Även hans kollegor på andra sidan gränsen får in rapporter om sjuka fiskar. Marjukka Rask, forskare på det finska Livsmedelsverket, skriver till DN att ”människor sett fler döda fiskar i sommar än under de närmast föregående åren”.
De två vännerna som bor nära älven har slagit larm många gånger.
– Det kan vara lugnare i några år, sedan kommer det tillbaka, säger Tore Peuravaara.
När han i augusti 2015 intervjuades i lokaltidningen NSD uttryckte han samma oro som han gör i dag, mer än tio år senare.
Han beskriver en otäck, stegvis nedbrytning av fiskens funktioner.
– Bland det hemskaste är det förändrade beteendet. De försvarar inte sina revir och är inte längre aggressiva.
Leif Taavola och Tore Peuravaara har noterat ”mekaniska skador” på fisk som sedan har angripits av organismen: skrapsår där slemlagret har skavts bort.
– Då blir nästa fråga: vad är det som ger laxen skadorna?
Såren måste uppstå före eller längs vandringen upp från Bottenviken.
– Om den blir skadad och sedan stiger upp i älvens sötvatten så är det kört. Det är en plågsam död. Det kan hålla på i flera veckor, mer och mer tills den dör, säger Tore Peuravaara.
Även biträdande statsveterinären pratar om skadad fisk. En fullt frisk lax på väg upp i älven kan i regel stå emot svamp och bakterier i vattnet, berättar han. Det finns oftast bakomliggande orsaker till att den förlorat sin naturliga motståndskraft.
– Skador kan ha uppstått under vandringen uppströms, alltså rent mekaniska skador från stenar till exempel. Vad som helst som skrapar kan påverka så att det öppnas sår där inte bara Saprolegnia utan även annat kan få fäste, säger Hampus Hällbom.
Skrot eller gamla fiskeredskap i havet eller älvfåran utgör en risk. Laxen kan också skadas av sälar i havet och älvmynningen. Även människors fiskebeteende spelar roll.
– Ska man släppa tillbaka fisk kan man vara extra försiktig. Slemlagret är mycket känsligt. Det är betydligt större risk för svamp på ställen där någon har hållit i fisken.
Ökad känslighet kan dessutom bero på andra sjukdomar. Mest illavarslande är det om laxen hinner dö före leken, eller blir för svag för att ta sig till lekplatserna.
Hur allvarligt bedömer ni läget?
– Vi ser i nuläget ingen risk att beståndet kraschar. Det är lovande att det uppvandringsmässigt verkar vara ett bättre år. Däremot är det ett väldigt lidande för enskilda fiskar, säger Hampus Hällbom.
När ett större utbrott slog till i Torneälven år 2014, kom starka reaktioner från boende längs vattendraget.
– Svampen finns i nästan alla vatten, men det var nog första gången det blev storskaligt. Det är just när det tillkommer något mer och laxarna försvagas som det blir stora utbrott, och det är den grundorsaken man letar efter, säger Hampus Hällbom.
Fakta.Ser du en sjuk lax?
● Om du fiskar, tänk på hanteringen. Varje gång du rör huden och slemlagret ökar risken att svampen får fäste.
● Sjukdomen smittar inte människor men du ska inte äta svårt sjuka eller svampangripna fiskar.
● Statens veterinärmedicinska anstalt uppmanar allmänheten att rapportera sjuka och döda laxar via myndighetens hemsida.
Källa: Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA
Hans myndighet samarbetar med Havs- och vattenmyndigheten, länsstyrelserna, Livsmedelsverket i Finland samt forskare på flera universitet. Det pågår laxräkning med ekolod och genomförs årliga provtagningar.
Felsökningen går sakta, anser bekymrade invånare.
– Jag brukar säga att om det handlade om döda fasaner i Skåne skulle man ha haft koll på orsaken för länge sedan, säger Leif Taavola.
Hampus Hällbom säger att han förstår oron.
– Det görs mycket. Hittar man ett uppslag som verkar lovande för att spåra en orsak, så börjar man forska på det. Men det blir tyvärr ganska långa processer, säger han.
Detektivarbetet har pågått i tio år. Myndigheterna har sett att det är vanligt med mekaniska skador i Torneälven, till exempel skrapsår. Man har även noterat misstänkt red skin disease och ulcerös dermal nekros, sjukdomar som ger hudskador. När forskare från Göteborgs universitet analyserade till synes friska laxar från älven fann de tecken på att de kunde ha exponerats för miljögifter, samt förhöjda nivåer av sköldkörtelhormon.
– Troligast är det multifaktoriellt, alltså inte bara en ren orsak, säger Hampus Hällbom.
Kan klimatförändringarna ha betydelse?
– Saprolegnia är inte en organism som gillar de allra högsta temperaturerna. Däremot växer den till i snabba temperaturförändringar, på så sätt kan det vara klimatrelaterat. Sedan har vi också faktorn med fisken. Den gillar inte riktigt höga temperaturer, och kan generellt bli mer mottaglig för sjukdomar.
Människor i trakten fortsätter att vänta. Leif Taavola och Tore Peuravaara säger att de är trötta på teorier och delförklaringar till problemen. I deras tillvaro är älvens och laxens hälsa knuten till själva livet. De pekar på kommande generationer.
– Barn och ungdomar som växer upp här får nog aldrig se den laxälv som vi har fått uppleva. Sådant tänker man ju på, säger Leif Taavola.
Fakta."Zombielaxar" i Torneälven
● Laxen angrips av en mikroorganismen Saprolegnia, vilken är klassad som algsvamp. Den kan även penetrera hudlagret. Slemskiktet och huden på laxen förstörs, och den kan inte reglera vattenbalansen. Angripna laxar dör ofta av att vatten läcker in i kroppen.
● Svampangreppen drabbar ofta fisken när hud och slemlager är skadat, exempelvis genom bakteriella infektioner eller skrapskador.
● I sommar återvänder fler laxar till Torneälven för att leka, efter några dåliga år. Relativt många verkar vara sjuka vilket kan leda till att de dör innan de hinner leka.