DN Debatt. ”Många år i Sverige räcker inte för att bli integrerad”
DN DEBATT.
Var femte migrant som bott i Sverige i över två decennier har aldrig förvärvsarbetat. Tid i landet är inte det avgörande, utan det krävs faktiska möten med det svenska samhället och svenskfödda. Därför bör språkstudier inom SFI i mycket större utsträckning kombineras med konkret samhällsorientering, skriver forskningsledaren Bi Puranen vid World values survey.
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Var femte migrant som bott i Sverige i mer än 20 år uppger att hon eller han aldrig någonsin har förvärvsarbetat. I utsatta områden gäller det för närmare var tredje migrant. Det är två av flera resultat som visar att tid i landet inte i sig leder till integration.
Hur förändras människors värderingar när de flyttar till ett av världens mest individualistiska och sekulära länder? Vad händer om kontakten med det nya samhället förblir begränsad? Det har vi undersökt i ett representativt urval av 5 722 utomeuropeiska migranter i Sverige och 1 634 svenskfödda. Därtill har vi genomfört personliga djupintervjuer med 127 utrikes födda personer.
Studien har genomförts av World values survey, WVS, som i nära 50 år har undersökt människors värderingar i länder som tillsammans omfattar omkring 90 procent av världens befolkning. Det ger en ovanlig möjlighet att jämföra migranters svar i Sverige med värderingsmönster i deras ursprungsländer och undersöka vad som händer efter migrationen.
Vi har intervjuat migranter som kommit till Sverige under olika perioder, från 1950-talet och framåt. De allra flesta som har bott här länge har arbete och trivs i Sverige. Men skillnaderna mellan grupper är stora.
Hos majoritetsbefolkningen uppger 7 procent att de aldrig förvärvsarbetat – bland nyanlända som deltar i SFI är motsvarande siffra 43 procent. Det betyder inte att de saknar arbetsförmåga eller erfarenhet. Många har arbetat, men ofta utan anställningsavtal eller dokumenterade meriter. Väl i Sverige ökar andelen heltidsarbetande linjärt, från 4 procent de första åren till 62 procent efter mer än tio år i landet.
Språk, utbildning och arbetslivserfarenhet hänger nära samman. Bland lågutbildade har 52 procent erfarenhet av förvärvsarbete, jämfört med 67 procent i mellangruppen och 81 procent bland högutbildade. Bland dem som inte talar svenska saknar omkring hälften erfarenhet av förvärvsarbete. Den generella tilliten är dessutom låg i flera migrantgrupper, särskilt bland lågutbildade, vilket är betydelsefullt eftersom tillit underlättar samarbete, kontakter och deltagande i arbetsliv och samhälle.
När vi i den samlade analysen tar hänsyn till språk, arbete, sociala nätverk och kontakter med svenskfödda minskar betydelsen av tiden i landet. Det tyder på att integration i hög grad formas av vad människor faktiskt möter och deltar i. Språk, arbetsliv, institutioner och sociala nätverk skapar kontaktytor som tiden ensam inte kan ersätta.
Detta är viktigt för integrationspolitiken. Många migranter har kunskaper och erfarenheter som inte syns på papper. Därför måste validering inte bara utgå från examina och tidigare anställningar, utan också från praktisk kompetens. Många kan också behöva en mer grundläggande introduktion till arbetslivet och till hur svenska arbetsplatser fungerar, med deras regler, ansvar och förväntningar.
Migranter uttrycker själva oro över att deras barn träffar för få svenskfödda och får för liten kunskap om det svenska samhället, skolan och arbetslivet. ”Mina barn lever i en bubbla”, sa en av de intervjuade i ett utanförskapsområde.
Det fångar en dimension av integration som är svår att mäta i registerdata. Det handlar om vilka människor, institutioner och miljöer man möter i sin vardag. Detta ger skäl att diskutera hur utsatta bostadsområden kan bli mer attraktiva för människor med olika inkomster, yrken och bakgrunder. Investeringar i skolor, trygghet, offentlig miljö, service, kommunikationer och bostäder kan skapa naturliga möten mellan människor som annars sällan träffas.
Studien visar också att värderingar förändras i olika takt. Normer kopplade till arbete och offentliga institutioner tycks vara mer föränderliga, medan föreställningar som är djupt förankrade i familjen och den privata sfären är betydligt mer beständiga.
På frågan om huruvida det är naturligt att familjen eller släkten bestämmer över ungas livsval svarar 19 procent av de nyanlända på SFI ja. I utsatta områden är andelen 30 procent. Synen samvarierar starkt med inställningen till sex före äktenskap och ingår i ett bredare värderingsmönster kring familj, sexualitet och individuell autonomi.
Förändringen är långsam. Det krävs omkring tio års vistelse i Sverige innan vi ser en tydlig förskjutning i dessa synsätt. För många handlar det om mer än 20 år. Sådana värderingar formas tidigt i livet och är nära knutna till familj, religion och den sociala miljö där man vuxit upp.
Det innebär inte att människor måste överge sin kulturella eller religiösa identitet för att integreras. Men resultaten aktualiserar relationen mellan kollektiva normer och individuella rättigheter. I svensk rätt är individens självbestämmande grundläggande: Kvinnor och män väljer själva partner, livsåskådning och livsväg. Därför bör språkstudier inom SFI i betydligt större utsträckning kombineras med konkret samhällsorientering om arbetsliv, jämställdhet, barns rättigheter, relationer, religionsfrihet och individens rättsliga ställning.
Det räcker inte att människor bor i Sverige om deras vardagsliv under årtionden till stor del utspelar sig vid sidan av det omgivande samhället. Arbetsplatser, skolor och bostadsområden är därför centrala integrationsarenor. Integration sker inte av sig själv – den formas av de möjligheter till delaktighet som samhället skapar. Tid i Sverige är viktig. Men integration kräver deltagande, kontakt och verkliga möten.